Medmänsklighet

Jag har fått reaktioner på mitt depp-inlägg igår. Tack; syrran, mamma och D på mitt jobb (den 18-årige elevassistenten som jag tidigare skrev om). Jag ska försöka ta det lugnt och ta in att det faktiskt inte är konstigt att jag inte pallar det schema jag hade hamnat i om maken hade åkt till Tyskland. Syrran ville hjälpa till, mamma understryker att jag inte kan orka och att jag ska ta det lugnt. D, han vänder saker åt ett annat håll. Först känns det som att han förringar mitt problem, att han inte förstår hur jobbigt det faktiskt är för mig, men efter en stund förstår jag att det är min egen inställning som drar mig neråt eller uppåt.

Jag är ju sådan, jätteglad eller jättetrött eller jätteledsen, jättearg eller jätteivrig. Min sinnesstämning måste alltid föregås av ett förstärkningsord, nu valde jag ”jätte”. Eftersom stressen sätter sig som en boja runt foten, som en snara runt halsen och som en stor, svart sten i magen så är den spontana känslan; ”Jag klarar det inte!!” Jag gjorde rätt som drog i bromsen, som så tydligt talade om för maken att så här illa är det. Jag går sönder om jag ska klara detta själv. Men D har rätt på så vis att jag skulle ha klarat det, jag skulle inte ha gått under. Att försöka stärka mig själv i att det hade fungerat även om det inte hade varit roligt och även om det inte ens hade varit hälsosamt för mig att försätta mig i den situationen. Äh, det är att vränga ord - det jag vill ha fram är att D får mig att se att jag själv kan påverka min känsla.

Jag är stresskänslig, jag mår dåligt just nu, men jämfört med hur det kändes igår så är jag ändå uppe på fötterna igen. Jag handskades med situationen efter bästa förmåga igår, förhoppningsvis kommer jag att ha lärt mig något av det.

Minns detta: Maken är lugn, maken stöttar. Han förstår inte alltid direkt hur jag känner, men det gör jag ju inte ens själv... Han stöttar och han är lugn. Han är min främste stöttepelare. Jag har ett fantastiskt stöd omkring mig, minns detta!

ps. Älgarna är överkörda... Dubbel olycka ett par kilometer ifrån platsen där jag fick bromsa för dem. Två bilar inblandade, mötande. Två älgar påkörda. Jag vet inte om de som körde på hade lika stark "skör tråd" som jag. Jag kan bara hoppas.