Det smakar beskt i munnen

Personalfest igårkväll. Vår skola har alltid haft fenomenala fester – nej, förresten, jag ska inte säga alltid. Man glömmer så lätt hur det var för sisådär 10 år sedan. Då var det styrdans och ”akta-sig-för-Z” som gällde, han tryckte sin danspartner så tätt intill sig och lyfte sedan upp några centimeter så man nästan svävade i luften. Han hade dessutom alltid lite för mycket innanför sin väst, så det var ingen angenäm upplevelse. Men det här är ganska många år sedan och numera är det istället ett väldans röj med mycket discodans a la 70-tal istället. Igår var inget undantag; jättegod mat, roliga sånger – jag fick leda allsång till en av Per Gessles sånger, mina kollegor känner mig och vet att jag kan alla Gyllenes sångtexter både fram- och baklänges, till och med i sömnen – och sedan bra musik på dansgolvet. Jag hade roligt, det är avslappnat och de flesta bjuder på sig själva alldeles lagom mycket.

Där borde det räcka. Det gör det inte längre. Förra årets julfest spårade ur för två stycken. De hade tydligen haft en affär tidigare under hösten, och gjorde inte mycket för att dölja det. Många av kollegorna känner den inblandade mannens fru och förutom att det bara är gräsligt osmakligt, blir man ännu mer betryckt när man känner den som blir sviken.

När gränsen väl är passerad verkar det svårt att stoppa. Igår igen, samme man men en annan kvinna. Inne på toaletten. Man känner för att kräkas. Trots att jag hade roligt, trots att det är festligt och glada människor, är eftersmaken mycket bitter. Jag vill inte gå på fler personalfester.

Nu ska jag strax sätta mig i bilen och köra till Stockholm. Ikväll ska jag och svägerskan gå på Carolas julkonsert, jag ska njuta av julsånger och julstämning och försöka glömma gårkvällen. Jag kan inte förändra andras beteende men jag kan påverka hur mycket plats jag låter det ta hos mig. Alltså bestämmer jag mig nu för att det har fått tillräckligt stor plats, och lämnar det således...