Mail till min rektor

Har sovit jättedåligt i natt – tack för det rektorn (se torsdagens blogg)… När jag väl har sovit har jag drömt, och min hjärna gjorde nog sitt bästa att få mig att släppa detta, för i drömmen löste det sig. I wish. Jag skickade ett mail på torsdagkväll till rektor M som är ansvarig för mig, men jag skickade en kopia till rektor G också. De hade det alltså i sina datorer på fredagmorgon när de kom dit. Båda var på plats, jag såg dem båda, men ingen av dem – INGEN – kommenterar med en bokstav eller ett ord. Bra ledarskap, va´?! Det blir patetiskt, faktiskt. Här är mailet:

Hej M!

Vi avslutade i och för sig samtalet idag med att du skulle prata med G och T (som tillsammans med mig ska ansvara för schemaläggningen under våren – min kommentar) men jag måste ändå få fråga ett par saker och förtydliga ett par andra.

Jag kan inte förstå att vi ska behöva se så olika på detta med min tjänst. Jag arbetar i "cykler" eller vad man ska kalla det, det finns säkert både för- och nackdelar med det, men det är trots allt en förutsättning för att jag ska fungera. Jag ÄR inte 100% frisk, jag har inte samma ork som en frisk person. Ja, jag kanske kan vara sjukskriven, men inte hur som helst och jag (och FK) anser förstås att det är bättre att jag får anpassade arbetsuppgifter för att klara heltid. Nu finns chansen för detta - det är budgeterat för det och jag vill göra jobbet, men det ska riskera att stupa på en sådan detalj som var arbetet ska utföras. "Vänja sig vid att sitta på arbetet" har du sagt vid ett par tillfällen. Det handlar inte om att "vänja mig", klarade jag heltid skulle jag ju arbeta heltid. Att ha dessa "långhelger" när jag hinner återhämta mig är det som gör skillnad mellan frisk och sjuk. Jag känner mig själv efter dessa 5,5 år som sjuk. Jag behöver agera utifrån min situation - jag är alltså inte tillräckligt frisk för full "vanlig" tjänst men kan klara av det, om jag själv i stor utsträckning kan bestämma mina arbetstider.

Kanske går det inte att förstå hur mycket det påverkar mig att inte behöva ge mig iväg en morgon. Att få ta det lugnt hemma, sova tills jag vaknar, arbeta i lugn och ro och ta pauser när jag behöver. Att ibland arbeta 4 timmar och ibland 12, beroende på hur jag mår. Inte behöva träffa människor, bara få ha ro omkring mig. Jag är på jobbet fyra dagar i veckan. Jag kan till och med förlägga lite av de 8,25 timmarna som jag ska göra på måndagar till någon av de dagarna. Det kan jag och T titta på, att ha sådan tid när vi båda kan. Jag kommer att sitta i skolan vissa måndagar, kanske en i månaden om vi ska ha något bestämt i förväg, men jag vill också kunna använda en stor del av dessa 150 timmar när de behövs.

Jag är också öppen för att lyfta frågorna runt schemat som vi pratade om idag. Om vi ska ha 40 eller 60 minuters lektioner, de korta fredagarna osv. Det kan jag göra på ämneskonferenser och dela ut även till andra ämnen att göra detsamma. Inget som behöver eller ens kan ske på måndagar. T och jag kommer att behöva arbeta vissa kvällar eftersom h*n redan har heltid i sin tjänst, heller inget som kan ske på måndagar på dagtid.

Jag ser faktiskt ingen anledning till att jag skulle uträtta mer på jobbet än hemma. Jag finns tillgänglig på mail och telefon. Ja, vi har 35 timmars arbetsplatsförlagd tid, men återigen - skulle jag vara frisk och klara det skulle jag ju arbeta heltid. Jag har också pratat med många av kollegorna och ingen ser fördelen med att sitta på skolan. "Här blir du ju bara störd och får svårt att koncentrera dig" är den kommentar som är vanligast. Att stänga dörren om mig och tända röd lampa - då kan jag ju lika gärna sitta på annan plats. Eller? Det känns som att sitta på skolan mest är för att det inte ska vara "orättvist mot andra", de övriga anledningarna ska jag ju inte strunta i att göra, jag gör dem istället på tisdag-fredag.

Jag vill gärna göra jobbet, men jag vill göra det på mitt sätt. Jag vill inte bli stressad av detta och behöva sjukskriva mig senare, för att jag nu hoppar på något som jag känner stressar mig. T och jag hittar med all säkerhet ett bra sätt att lösa detta på. Låt oss göra det!

Om jag istället ska arbeta 75% och inte ha detta i min tjänst, hur gör vi då? Ska jag återigen räkna timmar när jag gör schemat och spara dem till hösten? Är det då inte bättre att jag har detta i min tjänst nu, som det är kalkylerat med, och att jag då kan räkna av tiden och förhoppningsvis stå på +/-0 till hösten, eller åtminstone bara lite "tid över"? Eller får jag då inte lägga schemat? Jag förstår inte, men försöker.

Hälsningar
”Ina”

En kompis som fick läsa mailet frågade om jag var arg när jag skrev det. Jag hade sagt att jag var det och det var jag ju, jättearg! ”I sådana fall är du duktig på att inte visa det. Kanske är det vad som är problemet, att de inte klarar av att bemöta mig? Att det inte finns något att ”ta” på eftersom jag har rätt – jag har verkligen rätt den här gången…

Nåväl, jag lämnar det nu… Idag har jag och hunden varit ute på promenad. Skönt! Jag lekte kurragömma bakom storbalar som står kvar ute på ett fält. Hon letar reda på mig på en gång nu, det gjorde hon inte för ett par månader sedan. Efter det har vi varit på en liten julmarknad. Alldeles lagom med bara 15-20 stånd med bara hantverk, inget krims-krams. Dottern fick göra ett julpyssel, en stjärna i koppartråd, och var jättenöjd. Hon fick också åka häst och vagn ”för det hade hon aldrig, aldrig gjort!!” Nej, säkert – hon valde att glömma att vi har både häst och vagn hemma, men jag förstår henne, det är ju grejen att göra det på ett sådant ställe. Att bästisen fanns på plats och också ville åka spelade förstås också in!

Nu sitter jag med en stor kopp gott yogi-te och tycker livet är helt ok ☺ !
Ha en skön lördagkväll, det tänker jag ha!