”När jag blir frisk igen, mamma…” säger hon och låter som om det kanske sker före midsommar om vi har stor tur.
Tonåringarna som jag egentligen kände behövde mig idag, klarade sig suveränt ändå. Ringde kollegan D, ni som läser här vet vem det är vid det här laget, och han tog hand om den gruppen utan att så mycket som fundera. Egentligen inte så arbetsamt eftersom de skulle skriva prov, men det känns ändå viktigt att någon man kan lita på ser efter klassen då. Både för provresultatets skull, men också för att eleverna ska känna att det har gått juste till.
Så vad har den hängiga prinsessan och jag förgyllt dagen med då? Jo, vi har gått på en liten utflykt i skogen. Det bästa hon vet när hon är frisk, hon kan gå hur långt och hur mycket som helst. Idag undrade hon om det inte var farligt ”för tänk om det kommer nåt stort djur med horn, en älg alltså mamma, och stångar oss. ” Ett bra sätt att försöka slippa... Men lite friskluft har aldrig skadat någon, så en liten sväng gick vi och sedan fick hon åka vagn medan jag gick med jycken i långlina fäst i ett bälte runt midjan.
Väl inne igen blev det pepparkaksbak. Uj, vad hon var duktig jämfört med förra året! Det syns väl på bilden!? Hon klarade nästan helt själv att platta ut, kavla, fylla på med mjöl under, och sedan stansa ut kakorna. Jag bara gapade! Fyra plåtar fick hon ihop, sedan var hon nöjd. Då var det mitt jobb att göra slut på degen, och vad är det för magiskt med dessa kakor egentligen??? Jag hann ledsna rätt rejält... :-) Men gott var det med deg - jag hade tänkt låta bli helt, men klarade det inte riktigt. Tur att inte själva kakorna lockar mig lika mycket, de kan jag med lätthet låta bli. Värre blir det när lussebullarna ligger och lockar i frysen. Får nog vänta till bara någon dag före julafton innan jag bakar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar