Postiv ilska - finns det?

Tillbaka från en helg i huvudstaden. Vi har som tradition, syrran och jag tillsammans med två av våra kusiner som är systrar, att träffas någon av adventshelgerna och gå ut och göra något tillsammans. Vi har varit på musikal, på konsert, gått på julmarknad och alltid ätit gott hemma hos någon av dem efteråt. Igår var vi på Saturday Night Fever och den var riktigt bra! Som de dansade - helt omöjligt såg det ut att vara, men det hände ju där mitt framför våra ögon. Alla på scenen var duktiga, så egentligen borde man inte lyfta fram någon speciellt, och ändå är det precis vad jag tänker göra. Johannes Brost och Markoolio - de stod för skratten! Visste ni att ”den finska baguetten” är med i den här berättelsen som utspelas i New York? Det är nog bara Markoolio som kan få till det :) !

Det är roligt att träffas och det är en kravlös helg. Ändå hade jag gärna stannat hemma den här gången så jag är verkligen inte helt pigg. Skönt att jag är ledig imorgon. Eventuellt ska jag handla julklappar tillsammans med en vän men jag vet inte om jag faktiskt kommer att ställa in det, bara för att istället få en helt lugn dag och kväll hemma. Vi får se hur jag gör... Jag vet ju hur läkande jag tycker det är med långpromenad tillsammans med hunden och det är länge sedan jag var ute på en sådan nu. Det kanske ska bli min uppgift istället...

Samtidigt känner jag också att det är dags att ta mig själv i kragen! Jag blir inte piggare, inte gladare och får inte mer energi av att bara gå omkring och sucka över hur jobbigt allt känns, hur trött jag är och hur tom på energi jag är. Skärpning! Ilskan har fått mig att gå ner i vikt, kanske ilskan även kan få fram lite livsgnista i mig. Jag tror att min ilska är positiv. Kanske den inte ska kallas ilska, men jag har inget annat ord att sätta på den. Jag känner i alla fall något sådant som spirar i maggropen nu så vi får se vad det blir av det!