Dumma skitrektor!

Får man skriva så som utbildad 36-årig pedagog? Om svaret är nej så skiter jag högaktningsfullt i det för hon är en dum skitrektor! Okänslig, fyrkantig och idag rent oförskämd.

Reaktionen från henne på mitt mail var ett svar med följande ord: ”Vi kan väl prata vidare vid tillfälle.” Idag hade jag tid och hon var där, så jag stegade in. Hon var übertrevlig, började med att säga att de vill att jag ska lägga schemat och att vi ska försöka hitta en lösning. Visst, så långt lät det ju bra...

(Som lärare har vi 35 timmars arbetsplatsförlagd tid (ap-tid) när vi ska vara på skolan. Utöver det har vi 10 timmars förtroendetid, som vi gör på valfri plats = hemma. Förberedelse, efterarbete, föräldrakontakter osv osv. Summa: 45 timmar. Därav vårt långa sommarlov, jul-, sport- och påsklov, vi har 5 veckors semester och resten är inarbetad tid. Visst finns lärare som inte gör sin arbetsvecka, men jag tror ändå att vi som gör dessa timmar med råge är flera. Jag tror inte att man som rektor behöver ”vakta” sin personal.)

Hur som haver... Nu hade rektor M och rektor G pratat ihop sig och läst mitt mail. Hennes, rektor M’s, förslag: ”Det finns ett par andra lärare som gör hela sin ap-tid på fyra dagar så det kan du också få göra, även om det innebär väldigt långa dagar, att lägga ut 36 timmar på fyra dagar.

Ridå

???

Det innebär ju ändå att hon/de tycker att jag ska sitta på skolan och göra arbetet. Att jag ska arbeta lika mycket varje vecka från januari till juni. Vilken schemaläggning ska jag göra i januari? Det fungerar inte så, det fattar varenda kotte jag har pratat med - och det är de flesta i min närhet… kollegor, vänner, släktningar och mamma förstås. ”Ap-tiden är arbetstid så då är man på arbetet, var ska vi annars dra gränsen för vem som får gå hem och vem som ska vara här?” Vad svarar man? Att se schemaläggningen som ett projekt som jag på 25% ska färdigställa under våren - ska det vara så svårt? Att jag får utföra just den arbetsuppgiften med tiden till förfogande, att användas där den behövs och där jag finner bäst? Tydligen är det svårt.

Jag var på vippen att börja gråta när hon också insinuerade att jag kanske inte är så sjuk som jag säger. Jag är nöjd och stolt över att ha hittat ett arbetssätt som fungerar för mig där 75% undervisning är lagom. Jag är på skolan fyra dagar i veckan och ger järnet då. Sen har jag helg tillsammans med min familj och så slutligen en dag till återhämtning som är bara min egen. Men självklart skulle jag hellre arbeta heltid för det skulle ju innebära att jag var frisk, att jag var den ”gamla” personen som med lätthet klarade 100%. ”Upplevelsen av behov av återhämtning är subj...” säger den dumma skitrektorn innan hon biter ihop om sin kommentar. Jag högg på det ändå, för vaddå subjektiv?! Ring min hjärtläkare om du vill höra hela historien.

Jag är glad att jag inte grät. Den dumma skitrektorn har inga tårar, sådana finns inte i stenar, och hjälper alltså inte alls. Jag avslutade med att säga att då arbetar jag 75% till våren och avsäger mig schemaläggningen. Nu kan hon sitta där med den alldeles själv för förutom mig på skolan finns ingen som kan, och jag har också svårt att se att någon kommer att vilja ta på sig uppdraget att både lära sig schemaläggningsprogrammet, och själva ”schemaläggningstänket”. Det är inte gjort på en kafferast på en skola med 600 elever och nästan 100 personal. ”Lycka till! hån-ler jag genom tårarna jag inte riktigt lyckas hålla tillbaka nu när jag landat på hemmaplan. Dumma skitrektor!