Läraryrkets baksida

Så skönt med fredag! Än tycker jag jobbet går bra, men visst börjar det vara dags för jullov. Inte så många arbetsdagar kvar och eftersom min klass fungerar så bra som den gör är det rena semestern att ha ansvar för dem. Jag kommer alltid att bära med mig dessa tonåringar i hjärtat - de betyder så mycket!

Maken sa häromkvällen, när jag beklagade mig hur jag skulle klara jobbet till hösten när de här har lämnat oss för gymnasiet, att så hade jag sagt förr. Jag trodde verkligen inte det men när jag tänker efter så har han rätt (tar emot att erkänna…). Jag har ofta haft tur med mina grupper och kanske kan jag också våga mig på att säga att jag är duktig att arbeta ihop det ”material” jag får till förfogande. Men jag har också haft tur, för man kan inte klara vad som helst.

Ett par kollegor har det väldigt kämpigt nu. De har 26 elever i sin klass. En med diagnos ADHD och en som är deprimerad. Det räcker med två som inte klarar av att vara i stor grupp för att hela gruppen ska vackla. Eleven med diagnos borde självklart, absolut självklart!!, ha elevassistent, men det har vi inga (förb***e) resurser till. Det är orättvist mot eleven, det är orättvist mot klasskamraterna och det är orättvisst mot de lärare som ska försöka undervisa. Eleven kan inte rå för att h*n stör, petar på andra, far runt… Man kan inte lägga det ansvaret på eleven för h*n kan inte göra något åt det. Och det är också en helt ohållbar situation för lärarna. Ena kollegan bröt ihop igår och bara grät. Det går till en viss gräns, vi är många i skolans värld som slår knut på oss själva för att få det att fungera, men när gränsen väl är passerad så finns så mycket som ska ut. Detta hände kollegan igår. Det är gräsligt när det händer, men vad gör vi? Jo, vi torkar tårarna efter bästa förmåga och går vidare till nästa lektion.

Vi runt omkring försöker stötta och finnas där så gott det går, men var får vi professionell handledning? Ingenstans… Var får de här eleverna hjälp? Ingenstans… Jag blir förbannad!

Jag älskar mitt jobb, med eftertryck verkligen. Men hur ska man orka ett helt yrkesliv? Jag vill inte göra något annat, I*N*G*E*N*T*I*N*G*!*!*! Måtte jag bara orka, måtte skolan bara få resurser och läraryrkets status höjas så att vi som känner som jag får chans att göra det vi helst av allt vill!