Intensiva dagar

Pustar ut efter en så intensiv helg! Först personalfesten i fredags, som jag faktiskt till stor del lyckats lämna. Körde till Stockholm på lördageftermiddag eftersom svägerskan och jag skulle gå på Carolas julkonsert i Globen. Hade tänkt åka tåg men det är svårt att få ihop tiderna trots att jag har två städer att välja avgång ifrån och huvudstaden bara ligger ca 1 timmes resa bort.

Väl framme hos svägerskan hann vi äta lite och sedan sätta oss på tunnelbanan för att ta oss till Globen. Vi hade platser på femte raden och såg alltså väldigt bra. Det var en spektakulär show med scenen i mitten och publiken i cirkel runt om. Carola är väldigt... speciell. Förut har jag haft svårt för hennes prat och visst blir det lite mycket ”frälsning” i mina öron, fast samtidigt – that’s what Christmas is all about! Om vi alla kunde tänka lite mer på varandra och mindre på presenterna kanske en del av julstressen och julångesten många nu lever med skulle kunna minska. Sen om man tror eller inte på själva grejen med Josef och Maria, att Jesus föddes i ett stall osv… spelar det så stor roll om man tror? Det är en fin historia och om vi tar in budskapet bakom kan vi lära oss något av det, med eller utan att tro.

Jag har totalt fastnat för ”Himlen i min famn” som Carola har på sin julskiva. Jag hörde henne berätta tanken bakom texten när den var ny. Hon tänkte på Maria, som hade fött detta barn som jungfru. Att sitta, för 2000 år sedan, och försöka förstå allt detta. Bara att ha ett barn, sitt barn, på armen är stort nog, men hon satt där och försökte förstå vem hon egentligen vaggade. ”Är det hela himlen som jag gungar i min famn…” Den unga Marias tankar är det Carola försökt sätta ord på. Eftersom jag själv just hade blivit mamma när jag hörde den första gångerna, gjorde den starkt intryck på mig och jag sjunger den fortfarande minst 5 gånger på väg till jobbet varje dag nu i advent. Jag sjunger högt – och ibland tycker jag till och med att det låter bra! :)

Nåväl, konserten gjorde som sagt starkt intryck på mig. Vi dröjde oss kvar efteråt för att slippa trängas i kön till garderoben. Om vi inte hade gjort det... Vi gick långsamt och stannade till för att se om vi såg till Carola bakom alla människor när hon skrev autografer. Om vi inte hade gjort det... Vi stod stilla en lång stund medan jag förklarade att jag såg en person från den stad där jag arbetar, som jag vet är ett stort Carola-fan. Jag berättade om henne, jag känner till henne genom bekantas bekanta, så vi blev stående ett tag. Om vi inte hade gjort det... Ja, vad hade hänt om vi inte gjort detta? Då hade vi passerat spärrarna till globens tunnelbana utan att något speciellt hade hänt. Men nu gjorde vi allt detta och det mest fantastiska hände! Ja, jag tyckte det var fantastiskt!!

För sisådär 100 år sedan, när jag gick vårterminen i 9:an, åkte jag och en kompis till Stockholm. På bussen på väg hem pratade vi med två jämnåriga killar, rätt störiga men roliga. På hösten flyttade jag till en mellanstor stad i Ångermanland (hur många finns det av den varan?? ☺) för att gå gymnasiet. Där träffade jag en av de här två killarna, S, igen. Vi umgicks från och till under gymnasietiden. När jag ett halvår efter studenten flyttade till Stockholm hade han flyttat till Södertälje. Vi fortsatte att ha sporadisk kontakt. Det var aldrig nåt ”sånt” mellan oss, visst var jag till och från intresserad, men mest var han en fantastiskt rolig kompis. Han träffade tjej och försvann... Ett år senare hörde han av sig igen, vi träffades och hade en underbar dag på Skansen. Sen var det tyst. Jag flyttade norrut igen och träffade maken samma höst. Ytterligare ett år senare finns han i telefonen igen. Vi pratade, jag minns inte om vad, och detta är nu 14 år sedan.

Nu, 14 år sedan vi sist hördes och 15 år sedan jag sist såg honom så bara stod han där! Han såg ut som ”snart 40” men ändå sig precis lik! Samma långa rocker-hår, samma glada ögon, samma roliga överläppsrörelse – varför ser man och minns sådana detaljer? - samma tokiga prat som aldrig tar slut. ”S!!!????” sa jag!! ”INA!!!???” sa han. Stor kram, prata, prata, prata. Här är min fru och son som är 5,5. Samma som min dotter! Var bor du, vad gör du, hur är det?? 1000 frågor, telefonnummerbyte, genom spärrarna in på tåget och så var han borta. Lämnade bara en stor glädjeklump i min mage! Den familjen vill jag gärna, gärna umgås med och det verkade han också vilja. Goa ungdomsvän som bara stod där, utanför Globen och Carolas julkonsert. Galet roligt!

Igår slog svägerskan och jag världsrekord i shopping! Kista galleria öppnar kl 10.00. Vi var där ca 10.30. De stänger 21.00, då gick vi. Sammanlagt hade vi suttit för att äta lunch och middag och dricka en kopp kaffe, ca 1 timme, annars var vi på fötter. Om vi handlade julklappar? Inte en enda! Underbart va´?! Att den 18 december kunna handla BARA till sig själv i alla dessa timmar. Det var en delmålsbelöning till mig i min viktresa. Skulle ha varit det för svägerskan också, men hon bestämde sig för att också handla trots att hon hade en bit kvar. Det blev en tröja, ett par koftor, en kjol och ett halsband. Bara saker jag noga valde och gärna vill ha. Underbar egendag som jag ska leva länge på (de onda och ömmande fötterna kan jag däremot gärna snabbt glömma... men det är smällar man får ta ☺)!

I morgon kommer mormor och morfar, dottern har ikväll invigt sin loftsäng och julafton är mindre än en vecka bort. Detta sammantaget ger en härligt lycklig och förväntansfull dotter!