Underbara fredag! Jag älskar fredagseftermiddagar. Hela helgen kvar, tre lediga dagar (eftersom jag inte arbetar måndagar) vilket också innebär tre sovmorgnar. Tre ljuvliga sovmorgnar!
I snart 37 år har jag varit morgontrött. Jag fyller 37 om drygt en månad. Första morgonen när jag hade kommit hem från BB fick mamma väcka mig. Jag hade sovit hela natten och hade ingen brådska att vakna. Inte då och inte senare. Min mormor hoppades att min mamma skulle bli vuxen när hon fyllde 40 och med det menade hon att hon hoppades att mamma slutligen skulle bli morgonpigg. Nu är mamma inne på sitt 69:e år och hon är fortfarande precis lika morgontrött som hon var när hon var 23, 28, 32 (när jag föddes), 45 och 59... Mormor gav upp hoppet och insåg att hon var bortom räddning, för visst var något fel när man var uppe på nätterna och sov på morgnarna? Mormor, hur fina minnen jag än har av dig så håller jag inte med i detta. Jag vägrar, verkligen vägrar, att se mig som mindre värd bara för att jag hellre gör saker på kvällarna och istället använder morgnarna till att ligga halvt medvetslös i sängen. Jag sover gärna till 10.30-11.00 och jag kan utan problem sova ända fram emot 12-tiden om det hann bli morgon innan jag kom i säng. Men ack så vanligt det är att nästan få en fnysning till svar när man sover halva förmiddagarna. Väldigt vanligt. Skulle man däremot fnysa mot någon som gått och lagt sig 21.30, ja då är man oförskämd. Inte kan man ju ringa hem till någon efter 21 en vardag?! Jaså, säger jag - då ska man låta bli att ringa hem till folk man inte känner före 10 också.
Nu har jag alltså tre sovmorgnar framför mig och nåde den som sabbar dem för mig! Jag har också tre nätter där jag inte behöver känna att jag borde gå och sova för att orka upp. Nätter när jag kan hinna med många saker som är precis lika mycket värda som om jag gjorde dem på morgnarna. Klockan är 19.45 och snart kan dygnet börja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Amen! (som i kyrkan) Ja, gud så trist det är med folk som suckar över oss nattugglor. Efter 21 på kvällarna går min kreativitet på högsta växeln. Jag kan gäspa hela dagar för att sedan vid nio-tiotiden bli jättepigg och sitta upp fleeera timmar till. Jag har det i rakt nedåtstigande led från min pappa. Han gick f.ö. i pakt med mig mot mamma och lånade ut ficklampa för att jag skulle kunna läsa under täcket.
Morgonstund har guld i mund. Eller hur!? Snarare blå påsar under ögona och en känsla av att nåt är alarmerande fel.
Nästa år (med ett barn i skolan) blir det fasansfullt.
Jag litar på maken som redan nu tar 95% av alla morgnar och dessutom inte har något emot det. Prisa gud för honom! :-) Dottern har nämligen inte ärvt det - tyvärr!!
Här har du en nattuggla till!
Hem till oss kan man ringa fram till midnatt utan problem. Vi sover aldrig före det.
Är också en som har svårt att känna mig riktigt vaken före kl 10 på morgonen även fast jag vaknat och tagit mig till jobbet till kl 7.00. Går alltså lite som i dvala fram till tio. Skönt med sovmorgon alltså även om barnen inte helt fattat det sköna i det. Fast de är rätt "snälla" ändå för de kan sova fram till 8.30 i alla fall. ;o)
Skicka en kommentar