Oftast går det bra att hålla fokus på att det är viktigare att må bra och inte behöva möta den överviktiga Ina i spegeln. Men ibland faller jag igenom och äter då ohämmat. Jag har inget naturligt förhållande till sötsaker utan när jag väl börjar äta finns inget stopp. Jag äter tills jag nästan kräks. Ingen njutning egentligen och förmodligen svårt att förklara för någon som inte upplevt det. Jag antar att det är samma som att försöka förklara varför alkoholisten tar den första supen - han/hon är ju nykter då.
Nu har jag ätit för mycket under snart ett par veckors tid. Imorgon drar jag åt snaran igen och vet då att jag har några dagars avgiftning framför mig. Jag mår verkligen skit under den perioden, och då är det extra viktigt att plocka fram de översta raderna i denna blogg. Jag gör det för att kunna hålla mig kvar i de normalviktigas gäng. Jag kan. Det är värt det!
Sista dagens ätande har något bitterljuvt över sig. Jag har just vinkat av svärmor och den sista kvarten innan maken och dottern skjutsade henne till tåget gick jag som på nålar. Det fanns nämligen en bit kladdkaka kvar från igår. Den har jag sett fram emot sedan jag vaknade imorse. För lite för att dela på, lagom för att kunna njuta av på egen hand. En godare kladdkaka har jag nog aldrig bakat! Den var god igår, men helt färsk och fortfarande varm kommer inte smaken fram helt och hållet. Nu var den makalös! Vanlig kladdkaka men med hackad choklad som gjorde hela skillnaden. Så här:
Kladdkaka
2 ägg
2,5 dl strösocker
5 msk kakao
150 g smält smör
1 tsk vaniljsocker
1,5 dl mjöl
1 nypa salt
100 g hackad 70%-ig choklad
Vispa socker och ägg, rör sedan ner övriga ingredienser. Grädda långt ner i ugnen i form med löstagbar kant i 150° i ca 26-28 minuter - den ska vara kladdig! Om du kan, låt den stå till nästa dag - då är den ännu godare!
Jag förstår att jag inte har ett normalt förhållande till sötsaker när jag blir otålig och nervös innan jag ska få äta. När jag vaktar ”mina” sötsaker som en hök. Det är inte roligt att veta att det är så, samtidigt är jag stolt och nöjd över att jag har koppel på odjuret. Jag får kämpa mellan varven, men jag vet att jag vinner kampen när jag ger mig sjutton på det. Jag ska fortsätta mata odjuret ikväll (med årets semla) men från och med imorgon ska den få dö svältdöden igen. Jag vet att kampen blir hård men jag vet också att jag kommer att gå vinnande ur den igen, odjuret står faktiskt utan chans. HA!
5 kommentarer:
Hejar på dig. Är själv söt som bara den om man blir söt av sötsaker vill säga :) Fast det klistar sig ingenstans på mig, bar a kött och potatis som verkar göra det. Jag förstår din sötsugskamp utan att kunna förstå vikt kampen. Hejar på dig och undrar hur går det med joggingen? Eller är det för kallt än i Svedala? Nästa vecka MÅSTE jag ha slutat hosta illa, DÅ ska jag börja. Tjejmilen siktar jag på i år! Koppla nu odjuret och njut av ett par nya jeans istället!!??
Känner igen mig så i det du skriver. Förstår inte varför såna där odjur ska få gå lösa hur som helst? Det är så orättvist att vissa kan vräka i sig precis vad som helst och hur mycket som helst utan att något fastnar medans jag bara behöver titta på butikens godishylla för att gå upp i vikt. Men jag har förstått att det finns de som lider av att inte kunna gå upp i vikt också. Även fast jag har svårt att tro det.
Ina, jag är full av beundran för att du lyckas tygla ditt matvraksodjur så väl. Själv har jag tappat karaktären någonstans längs vägen men jag måste ta och leta upp både den och inspirationen så kanske vikten börjar sjunka här med. Till dess kanske detta kan vara en bra sida att kika på när suget på något gott blir för stort http://mamselamsen.blogspot.com/2006/02/jag-har-hittat-mitt-kall.html
Starkt av dig. Jag har inget viktproblem, men jag måste ha NÅGOT sött varje dag. Måste itne vara jättemycket, men någonting.
Tack för pepp och hejjarop!
Exilmamman: Jag har inte joggat på hela vintern, ja inte på hela sommaren och hösten heller om jag tänker efter. Jag har faktiskt börja längta efter det så vem vet - vilket år som helst nu ;) Nej, jag ska satsa på vårruset till att börja med så får vi se om du får sällskap i tjejmilen sedan
Malin: Visst känns det orättvis - det är jag den förste att skriva under på. Samtidigt har jag accepterat att det inte hjälper mig att tröstäta av den anledningen, det är ju fortfarande jag som blir tjock av det... Jag tror dessutom inte att smala människor äter lika mycket som jag gör när jag har mina perioder - för jag äter massor då!
Lallamen: Vilken härlig länk :-) Kan du hitta en där kladdkaka, toblerone odyl också ser motbjudande ut? Det skulle jag behöva!!
el mango: "Något sött, inte mycket" - dit önskar jag också kunna komma. Det går bra i perider och då tycker jag en ruta 86%-ig choklad till kaffet räcker så bra. Men när odjuret greppar mig i sina klor - då är det 250g Marabou mjölkchoklad som gäller... Gör inga underverk för figuren, det kan jag lova!
Skicka en kommentar