Jag sa ju det!

9B(äst) har gjort det igen! Jag har just rättat igenom deras läsförståelse på nationella provet. Ja, jag tog mig sedermera i kragen och fick det gjort. Jag vet ju att många av dem är ambitiösa och har arbetat hårt under de 2,5 år jag har varit ansvarig för deras svenskundervisning. Jag vet också att några av dem inte ”vaknade” förrän förra året, efter första betyget och alltså har missat att ta del av och ta in den kunskap som presenterats dem i år 7 och höstterminen i år 8... Jag är heller inte dummare än att jag vet att jag har haft tur med gruppen, att både ungdomarna, deras föräldrar och deras tidigare lärare ligger bakom den kunskapsbank de besitter- men kanske vågar jag ta åt mig lite av äran själv också?

Det är roligt att entusiasmera dem, att få uppleva hur glada och fyllda med energi de är när de tagit ett rejält steg upp i sin kunskapstrappa. Att stå med det kära besvär det innebär när de ska välja bok att läsa men inte kan. Inte för att de inte vill utan för att de vill läsa två eller flera. Att kunna lugna dem med att de får tid att läsa både två och tre böcker... Att nu i 9:an njuta och skörda det arbete vi har lagt ner tidigare. Att se skillnaden i att undervisa en grupp tonåringar jämfört med tjugofem individer. Där gruppen strävar åt samma håll och bryr sig om att få med alla, jämfört med individerna som strävar och drar åt tjugofem olika håll. Skörda lugnet som infinner sig när gruppen är trygg ihop, när olikheterna är accepterade, när eleverna med särskilda behov kan använda sina hjälpmedel utan att ifrågasättas av de andra. När de extra ambitiösa kan läsa fyra-fem böcker när de andra läser en eller två, utan att behöva bli kallade plugghästar. När den uppmärksamhet de får är positiv, att gruppen är stolt över att de är med.

Det finns så många saker att peka på som är viktiga för att komma dit vi är idag med denna klass. Det är förmodligen detta som kallas kompetens, lärarskicklighet. Sen att jag är duktig på satslösning är förstås också viktigt men det räcker inte, att jag för första gången under mina 10 år som lärare i år kände att jag bottnade i min egen kunskap när vi läste litteraturhistoria spelar förstås roll, men återigen - det räcker inte. Att jag läst en hel drös ungdomsböcker under vintern är viktigt, men inte det heller räcker. Ämneskunskapen är viktig, visst är den det, men utan den andra kompetensen kan jag aldrig förmedla ämnet till mina elever. Man måste alltså besitta båda för att vara en kompetent lärare. Det törs jag säga att jag är!

Resultatet på läsförståelsen på de nationella proven då?
G - 4 st starka
VG - 10 st
MVG - 9 st!!

Behöver jag tillägga att jag är stolt över dem??!