Jag ligger först för jag har saktat farten!

Motsägelsefullt? Inte alls. Det var en arbetskompis till maken som hade kommit fram till just det. Hur? Busenkelt! Han hade saktat farten i trafiken och ligger numera alltid först. Förut när han låg på och hetsade och körde för fort - då var han istället hela tiden sist, stressad och pressad att köra om den som låg framför.

Sedan vi köpte den lilla tegelröda KA-forden kör jag väldigt mycket lugnare. Tre mil till jobbet och tre mil från jobbet, varje dag. Jag erkänner att jag inte har varit särskilt lätt på gasen förut. Har försökt köra vettigt i skog (med tanke på viltrisken) men över öppna gärden med fri sikt har jag gärna stått på. Jag kör mycket och är därmed van och är väl också en hyfsat säker förare, men ändå finns inget försvar till att köra för fort. Farten dödar, det visar all forskning. Nej förresten, inte farten utan det hastiga stoppet som följer... Hur som helst, i liten KA finns mindre krocksskydd. Bara att inse. Jag tänker mycket på det, hur lätt något händer, vad utlämnad man är till alla sina med-(mot-)trafikanter och nu på senaste tiden, hur dumt det är att tro att jag ”vinner” (vaddå???) genom att pressa gasen närmare bilgolvet...

Därför har jag hittat 80 som min fart genom livet. Retar säkert gallfeber på hetsiga farbröder i vräkiga Mercedes. Desto roligare – så barnslig är jag nämligen! Och jag har också insett att makens arbetskompis hade roligt rätt; jag ligger hela tiden först! Vinner gör jag ändå. Jag vinner pengar för bilen drar mindre bensin när den körs lugnt. Jag vinner lugn för jag behöver inte bli irriterad på alla ”dj***a kärringar” som riskerar parkeringsböter - jag är numera själv stolt medlem i just den klubben!!