Underbara vinter!

Jag bara måste skriva det igen! Det är makalöst härligt och lika makalöst vackert med sådan här riktig vinter. Även om jag inte kan tänka mig att bo i norra Sverige igen så är jag ändå norrlänning så pass att jag vill ha vintern så här, när vi befinner oss i januari. Det är inte önskvärt i april och därför vill jag bo här, men jag njuter ohämmat nu när vi fått riktig vinter, snudd på vargavinter till och med. Träden är så vackra så det gör ont att titta på dem. Jag har tagit 100-tals bilder redan och fler kommer det att bli. Kylan som fyller lungorna när man kommer ut är härligt uppfriskande. Med fleeceunderställ, täckbyxor, tunn vindtät jacka och tröja av isländsk ull håller jag mig alldeles lagom varm. Mössa på huvudknoppen förstås och fleecevantar inuti vantar stickade av likadant isländskt ull som i tröjan, så håller sig även fingrarna härligt varma. Kontrasten med varm kropp runt lungor fulla av kall luft är härlig. Ljuset som fyller ögonen och själen när den bleka vintersolen tar hjälp av snön gör verkligen själ för ordet ”ljusterapi”. Är man ledsen när man går ut en sådan här dag så försvinner det, åtminstone för stunden men förmodligen för alltid!

Dottern och jag har just kommit in från en skidtur. Ja, jag vet att jag skrev tidigare vad jag tycker om längdskidor, men jag är inte dummare än att jag låter bli att vidarebefordra det till nästa generation. Hon har en rörelseglädje och en motivation när hon är ute som jag aldrig haft. Jo, nu som vuxen njuter jag av det men jag gjorde det aldrig som barn, inte som hon gör. Vi är nog bara väldigt olika som personer för jag hade alla förutsättningar att få njuta av utevistelse på samma vis som dottern. Mina föräldrar är utemänniskor och jag har alltid fått vara ute mycket, men det var under protest från den yngste familjemedlemmen, som råkade vara jag... Hur som helst, vi har åkt skidor ute en timme nu. Jag spårade i skogen, över ett risigt hygge och över ett par diken. Det första stod jag på öronen i så både dottern och jag skrattade gott, länge och hjärtligt. Delade skratt är för övrigt lika läkande för själen som ljuset och kylan jag just lovordade!

Termometern visar på -15° men ingen av oss frös det minsta. Både dotterns och mina händer är varma, dotterns fötter likaså. Jag är aningen kall om några tår, eftersom pjäxorna jag använder inte är stora nog att tillåta tillräckligt med luftiga raggsockar i, men annars är vi varma och fulla av energi. Varför skriver jag detta? Jo, för att nästa match jag ska gå på dotterns dagis kommer att röra utevistelsens vara eller icke vara. De har nämligen en gräns på -10°. Är det kallare stannar de inne. Punkt. Jag baxnar varje gång vi står inför att det har varit en underbar vinterdag och de har suttit inne! Sist när det hände hade maken frågat hur bestämmelsen kommit till och varför, verkligen försökt hålla en konstruktiv diskussion runt saken. En av förskollärarna, den han pratade med, hävdar att barnen inte klarar att vara ute om det är kallare, att man ser att de börjar förfrysa kinderna redan efter en kort stund. Då undrar jag stilla om hon 1) aldrig har sett rödrosiga barnkinder och 2) någonsin reflekterat över hur barn i norra Sverige klarar det... Jag ska ta upp frågan till nästa föräldraråd för jag kan väl ändå inte vara ensam om att tycka att det konstigt??!

Men just nu struntar vi i det och bara njuter av detta underbara och fantastiska jullov. Vit snö, gnistrande snö, kyliga och underbara vinterdagar - det kan inte bli bättre!