Skrivkramp... eller inte?

Nu har jag skrivkramp, vet inte var jag ska sätta fingrarna på tangentbordet ens för att få ihop en blogg. Har kanske att göra med att jag går omkring och funderar på att jag vill skriva en bok men inte har en aning om vad. Dumt.

Igår fick jag svart på vitt av skit-rektorn (något jag tänker fortsätta att kalla henne för). Hon hade lagt en lapp i mitt fack om att hon ville att jag skulle söka upp henne för att berätta om jag tänkte vara tjänstledig eller sjukskriven på de 25% jag inte ska arbeta – eller de 25% jag hade tänkt lägga schema på… Några av mina kollegor trodde att hon ändå skulle ändra sig, att hon skulle ”krypa” och be mig göra det på mina premisser. Jag har istället varit säker på motsatsen för en sten kan inte krypa och hon är en sten i mina ögon. Jag har noll respekt eller förtroende för henne. Her mistake. Jag sa att jag fortfarande har 35 timmar från förra årets schemaläggning kvar och att jag tänkte ta dem under fyra veckor. Alltså få heltidslön men arbeta 75% och räkna de övriga 25% som komptid. ”Ja, jag får väl tro på att du har de timmarna, jag har ju inga papper på det” säger då skit-rektorn med snorkig röst. Där tycker jag att jag fick svar på min tysta fråga; hon tror inte att jag lagt ner den tid jag säger... Att hon dessutom har papper på det har hon tydligen både förträngt och låtit bli att titta på... Lågt.

Känslan i magen att göra något annat kvarstår. Samtidigt vill jag undervisa, jag vill verkligen vara i klassrummet med tonåringar, de är energi och glädje, utmaningar och stora skratt. Kanske ska jag försöka arbeta 50% och hitta något annat på 25-50%. Jag har ju pratat om att bli konsulent hos viktväktarna, kanske det är dags för det nu? Det fanns en annons i morgontidningen igår också, om säljare på Dressman. Ja, varför inte? Varför inte...? Nästan så det känns - nervöst!

Vi lutar förresten starkt åt att låta dottern börja ”skolan” redan nu under våren. Vi har en liten byaskola nära oss som sedan i höstas är en friskola med profilering på lek, rörelseglädje och utevistelse. Eftersom den är nystartad och inte har så många barn ännu, finns möjlighet att ha sitt barn där redan från 5 års ålder. Samtidigt som denna möjlighet dykt upp känner vi mer och mer att det inte fungerar till 100% på dotterns dagis. De är ute väldigt lite, har någon konstig köldgräns vid -10°, de har för många barn på för liten yta när ena dagmamman varit/är sjukskriven och hennes barn också finns på stugan utan extra personal. Dessutom ska vi ändå välja en annan skola än vad övriga barn ska gå på och de andra kommer att tillbringa rätt mycket tid på sin blivande skola under våren, och då måste vi skjutsa dottern till vårt alternativ - det blir genast krångligt när man ska ta sig över någon kommungräns. Ja, jag behöver inte rapa upp alla argument här, det räcker väl med att säga att det här växer fram till ett bättre och bättre alternativ och att vi dessutom tror på att låta henne gå över dit redan under våren. Spännande!

Skrivkrampen släppte visst tycker maken, som just läst dessa rader… :)