Minisemester

Igår satte jag mig på tåget för att åka norrut i ca fyra timmar. Ensam; maken och dottern kvar där hemma, bara dataväskan och lite kläder som sällskap. På tåget upptäckte jag att det gick att köpa surfning av SJ. Eftersom målet med min resa är besök hos vänner, som även är min privata datasupport, kändes det naturligt att gå ut hårt med ”dateriet”. Annorlunda, helt klart, för en lantis som jag att sitta på ett tåg med en dator i knät och försöka se ut som att jag jobbade och inte bara nöjessurfade (vilket förstås var vad jag gjorde). Som tur var sov min stolsgranne mest hela vägen. Han och mannen han reste med som satt mitt emot mig är kända människor på något sätt, det är jag rätt övertygad om, men jag har ingen aning för vad... Det lär väl visa sig någon gång.

Framme i norr hämtades jag på stationen av mina vänner. Vi hann väl precis innanför dörren innan vi satt med varsin kopp te, lite julkakor och varsin dator i knät. Det de inte vet om min mac är inte värt att veta, alltid alltid får jag svar när jag kört fast/inte förstår - och det är lite oftare än jag vill erkänna... Trevligt sällskap, avslappnat, lyxigt att få barnfritt en helg, men shit vad jag mår illa! Riktigt, riktigt illa! Jag är inte van att äta som jag gjort ett dygn nu; rostat bröd med marmelad, godis, havrekex (underbara som jag inte ätit på säkert 15 år), kinamat, strips, sockerkringla och säkert nåt mer jag glömt. Jag har njutit, men inte just nu. Jag har absolut inte ätit mer än jag brukade förut, njutit av det, men inte just nu. Istället för att fokusera på hur illa jag mår och hur ont jag har i magen försöker jag tänkta positiva tankar, att det är bra att jag reagerar för det lär dröja innan jag överäter på detta sätt igen. Jag har som sagt njutit, men inte just nu...

Dagen idag har tillbringats på stan. Fem meter tyg till dotterns rum och Kalles Klätterträd på DVD har inhandlats. Trots en barnfri helg är det tydligen ändå där tankarna finns. Imorgon ska vi åka till vännernas sommarstuga. Har man anlag för svindel är det en utmaning. Det har jag... Som tur är, får jag väl tillägga, går det inte att köra ändå upp på vintern. Att det innebär 1 kilometers bergsklättring gör med andra ord ingenting. Snön ligger djup, upp till låren säger den av vännerna som varit upp dit i veckan. Det spelar ändå ingen roll, jag går så gärna! Bilden togs där i helgen, svindel eller bergsklättring - det känns inte som att det spelar någon roll om målet är detta. Vackrare blir det knappast! Tack för bildlånet, förresten, det är inte jag som har © på den!

Förresten, en utmaning från thinkerbell:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

Jag klöser konstant på mina stackars fingrar, runt naglarna.

Jag går alltid och lägger mig alldeles för sent…

Jag petar näsan (och det har även nedärvts till dottern har jag upptäckt…)

Jag blir nästan fanatisk när jag snöar in på nåt och tjatar om det tills alla runt om ledsnar

Jag reser väldigt, väldigt gärna tillbaka till samma ställe. Har semestrat på Kreta ett otal gånger och mitt senaste semester-måste är Ölands norra delar.

Jag utmanar Fia, Malin, hemmamamman, Annika och Moonbeam