2006-01-09

Magkänsla

Första dagen på jobbet efter lång julledighet. Visst, det brukar kännas trögt att komma igång, det är jobbigt att stiga ur sängen på morgonen och det tar emot att göra sig i ordning, äta frukost och komma iväg i bilen. Men imorse var det något mer, något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Förmodligen är det lite tidigt att sätta ord på alltsammans, men jag gör det ändå. Jag har en känsla i maggropen att det är dags att byta jobb. Jag har aldrig, aldrig ens haft tanken förut att jag vill byta yrke. Visst - jag har funderat på om jag ska knalla omkring så här dag in och dag ut fram till pension och undrat om det kanske är dags att flytta, dags att ta en paus från vardagen och göra något annat - men hela tiden har jag tänkt mig komma tillbaka till läraryrket.

Den här känslan i magen är annorlunda. Det är både ivrigt pirr och läskig magvärk. Jag vet inte vad jag ska göra av det, får väl förmodligen låta det bero och se var vi hamnar... Men som utbildad språklärare, vilka möjligheter finns?

Jag drömmer om att skriva en bok, men om vad?
Jag drömmer om att arbeta med blommor och bakverk, men jag kan ingenting om affärsverksamhet.
Jag drömmer om ett nattarbete men jag vill inte arbeta inom vården.
Jag drömmer om att prova något nytt, okänt, men vi har inga sådana pengar att låta mig stå utan inkomst på obestämd tid.

Tja, förmodligen är det ”bara” vanlig vardagstristess men det känns annorlunda i magen. Jag brukar lita på magkänslan, men så här diffus har den inte varit tidigare.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Precis så där oroligt i magen brukar jag också ha mellan varven. Vill ändra på tillvaron men vet inte riktigt hur. skulle gärna göra något mer kreativt med händerna men har ju ingen lust att gå en massa utbildningar och ändå få lägre lön än den jag har i dag. Är trött på de obekväma arbetstiderna och vill vara ledig när alla andra är det. Svårt dilemma. Man får väl fortsätta fundera och jobba på under tiden.

Anonym sa...

Hur går det med bloggandet?
Ingen ny blogg sedan i måndags!
Jag är beroende ju...

//T

Ina sa...

Bäst att ta sig i kragen då och skriva! :-)