Åkte från jobbet vid 12.30. Hemma åt jag lunch och tog sedan ut hunden på promenad. Skulle vara på dagis för samtal kl. 15 så jag hade en lugn stund för mig själv. Lyxigt! Gick genom skogen, känns så underbart att kunna njuta av det utan rädsla för älgar som jag kämpat mot förut. Hunden var följsam och glad, vi hade en riktigt härlig stund där tillsammans.
På hemvägen tog jag med posten (vi har vår brevlåda ca 1 km hemifrån - en av nackdelarna med att bo på landet) och där fanns ett större vadderat utrikeskuvert som var poststämplat i Frankrike. Det var återanvänt med svenska frimärken. Jag brukar lista ut avsändare med hjälp av handstilen på kuvertet men här hade jag ingen aning. Försökte öppna medan jag gick men det fungerade inte. Nyfikenheten steg och jag grubblade på vem det kunde vara ifrån och vad det innehöll. Kanske var det från svägerskan (vars sambo arbetat i Frankrike så första stämpeln kunde stämma) som råkat få med två par av mina nyinköpta strumpor från vår shoppingdag tillsammans. Men det var ju inte hennes handstil... Ja, så där höll jag på.
Hemma i köket igen slet jag upp kuvertet och skrattade högt för mig själv samtidigt som jag nästan var tvungen att gråta lite över en så omtänksam vän. Kuvertet innehöll en medicindelare från Fia, som kommenterade mitt inlägg häromdagen om de eländigt hårda små selokentabletterna. ”Var rädd om fingrarna och lilla hjärtat...” Sällan har jag blivit så förvånad och också förstås så glad! Goa, goa vän – tack!!
Samtalet på dagis då? Jo, det var bra men jobbigt. Dottern har svårigheter att klara instruktioner i grupp, hon fungerar inte särskilt väl i stor barngrupp. Sunt, på ett sätt - jag tycker inte att det är eftersträvansvärt hos en 5-åring att klara av att vara fokuserad på uppgiften och genomgången bland 20 andra barn. Samtidigt ser ju samhället tyvärr ut så att det är något de flesta måste klara av. Inte dottern, hon ska ju gå i skola i bullerbymotivet. Det känns ännu bättre nu! Vi har bestämt nu att hon ska byta under våren, för att hinna lära känns barn och personal i lugn och ro innan det är dags för skolstart på riktigt. Frågan är bara om bytet ska ske vid sport- eller påsklovet. Jag ska ringa skolan imorgon och därefter ta ett beslut. Oavsett vilket blir det bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej igen ;-)
Nu har jag plöjt igenom några dagar här eftersom jag inte kikat in på ett tag. Lika intressant läsning som sist.
Tycker dock att dina "flash backs" låter lite läskiga, att behöva uppleva allt om igen. Nu vet jag inte vad du gått igenom, men det verkar inte vara speciellt trevligt i alla fall!
Att skriva är ju bra. Jag har alltid skrivit så länge jag kan minnas, men sen barnen kom har det blivit lite dåligt med den varan. Känner att jag genom min blogg nu äntligen får chans att skriva igen, det är underbart. Ska nog ta och lägga ett block bredvid sängen ifall andan faller på, oftast kommer tankarna när det är dags att sova på kvällen.
Ha det bra! och tack för titten ;-)
Kram Anna
Vad roligt att du uppskattar att läsa. Visst är det så att det fungerar som terapi att skriva. Angående mina flashbacks så kan du få en länk där du kan läsa om vad som hände mig, om jag får en mailadress av dig. Vill inte lägga ut den här. Annars kan du fråga Fia, hon vet nog mer än jag själv till och med :)
Kram
Skicka en kommentar