VAB (vård av barn) och 15 år tillsammans!!!

Dottern vaknade efter bara en timme igår och hade jätteont i ett öra. Stackars alla öronbarn, säger jag bara. Vi är totalt förskonade, det här var första gången hon hade riktigt öronvärk på kvällen/natten och hon är drygt 5 år. Stackars liten, tapper men ledsen. Försökte verkligen sova, men det gick ju inte. Hela hennes lilla kropp skakade som avledning. Samtidigt tryckte hon sig på örat och grät. Jag minns min pappas ord när jag var liten, att han önskade att han kunde ta min smärta de gånger jag hade ont. Nu när jag själv har barn, förstår jag precis vad han menade. Tänk om man bara kunde ta över det onda. Dubbel dos nässpray och maxdos alvedon, efter inrådan av hälso- och sjukvårdsupplysningen. Upprätt läge, kramandes i soffan, en halvtimme, sen lyckades hon faktiskt somna. Då hade maken pallat upp sängen också så att hon inte låg platt.

Jag har ledig dag på måndagar så självklart är dottern hemma med mig idag. Kanske tycker människor att det är konstigt att hon annars är på dagis på måndagar, men det här är min återhämtningsdag. Om jag ska klara alla ”måsten”, både roliga och jobbiga, måste jag ha en helt egen dag. Det har tagit tid att komma fram till det, jag har ju under 3 års tid försökt arbeta heltid, men alltid fått ge upp efter några månader. Har varit sjukskriven 25% mer än jag har varit frisk, tror jag. Nu planerade jag det här läsåret så från början. Även om det kostar mig pengar att bara vara tjänstledig så väljer jag det. Tycker inte det är roligt att nästan tigga om sjukskrivning varannan månad, när jag själv vet att jag är så trött att jag mest bara vill sitta i en hög och gråta. Då betalar jag hellre själv.

Men idag har vi alltså varit hemma tillsammans dottern och jag. Hon började dagen med Trazan och Banarne på video. Sen frukost och efter det har vi pysslat lite *hemligt, hemligt – julklappstillverkning...* Åt lunch och har sedan varit ute. Hunden måste ju få röra på sig, och eftersom hon löper går det inte att släppa henne lös. Dottern för hängig för att kunna följa med på några längre promenader, så då satte jag henne på hästryggen istället. TUR att vi har världens lugnaste, coolaste och mest stabile häst. Hunden i långlina, springande i zick-zack framför hästen. Långlinan trasslade in sig i hästbenen mer än en gång och jag trodde att han skulle bli rädd - men inte det. Tack och lov, för det var tillräckligt jobbigt ändå! Hunden vill in i skogen för att följa alla härliga rådjurslukter. Funkar dåligt när jag sitter fast i linan 15 meter bakom. Trassla ut henne ur skogen, trassla loss henne från hästbenen, trassla loss mig själv och hjälpa dottern att få upp huvudet på gammelman som tycker att grästuvan under mulen passar sig utmärkt att fördriva tiden med... Nu är vi tillbaka inne igen, hon leker framför mig med en stor mjukiskanin, en Nalle Puh, en liten leksakshäst som sitter fast i en nyckel och fem böcker som hon bygger koja till lilla hästen med. Vilken fantasi!

Själv borde jag resa mig och börja med middagen... Snacka om fest ena dagen och grå vardag nästa, kontrasten från i lördags kunde inte vara större! MEN kanske blir det lite fest när maken kommer hem ändå för idag firar vi faktiskt 15 år tillsammans!!!

Tillägg till tidigare inlägg:
Maken kom hem för en stund sedan. Han hade presenter med! Först en blombukett som ser nästan ut som en brudbukett, med både rosor och amaryllis. En guldfärgad stjärna runt om, som ställning. Jättefin! Sen sa han att man behöver värme i ett förhållande, i det paketet som hörde till den kommentaren fanns en kupévärmare till min nya lilla bil :) Man behöver förutom värme också humor, och det tyckte jag att det var! Till det andra paketet sa han det i ett förhållande även behövdes passion. Jag trodde att det var parfymen ”passion” men tji fick jag! Jag har en stor passion i livet, en riktigt stor, och det är en mintchokladpralin som tillverkas och säljs på NK i Stockholm; ”NK-mints”. Smakade den på ett dop för snart tre år sedan och trodde nog att jag skymtat himmelriket :-) ! Sade till en kusin senare att jag drömde våta drömmar om den, och det var väl antagligen det maken tagit fasta på. Överraskad blev jag i vart fall, och här sket sig nog min julklapp till mig själv, att komma under 70 innan jul, men det får det vara värt! Jag ska äta upp allesammans rakt av - har jag ”tur” blir jag dålig i magen så kanske de inte sätter sig på höfterna!