Sälja hästarna.

Även om det i skrift kanske ser lätt ut, så tro inget annat än att det här är bland de svåraste beslut vi stått inför... Åt lunch idag med en god vän, tillika min mentor vad gäller djuren och gården - det hon inte vet är inte värt att veta, både av erfarenhet och av utbildning. Hon är dessutom den som har lånat en av våra hästar nu, för att ta föl på henne. Hur som helst, jag berättade för henne och även om hon inte kan förstå att vi väljer bort hästarna när hon ser till sitt eget liv, kan hon ändå sätta sig in i och diskutera utifrån vårt bästa.

Vi tror att det blir som följer:
Två av de fyra hästarna ska säljas. En som är snart 8 år och en som är snart 2 år. Tvååringen är förmodligen inga problem, hon är en hon och det är alltid en fördel, hon är ung och ska inte vara mycket hanterad än, vilket hon heller inte är. Alltså sätts en annons ut... Men 8-åringen, där har vi magvärken. Han är vår förstfödde :) Första fölet som föddes hos oss, jag såg honom endast ett par timmar gammal, när han nyfiket tittade fram bakom mammans svans och mötte mig med en gnäggning. Men - jag får inte fastna i sentimentalitet, det är svårt nog ändå! Problemet är att han haltade i våras, mycket. Han undersöktes på alla möjliga sätt på djursjukhuset i Strömsholm men man hittade inget definitivt att sätta fingret på. Han fick vila tre månader i våras och har under sommaren gått i en stor hästflock och där sprungit och busat mycket. Inga problem, han verkade frisk. Men något har fastnat i huvudet på honom, det har blivit mentalt. Han vill inte gå fram, han vill inte jobba, han vill inte lämna gården... Vem köper en sådan häst? Ingen garanti att han går att rida, ingen garanti att han är hel eftersom vi inte ens vet vad som var ”trasigt”.

Väninnan, klok som vanligt, tyckte att vi skulle lämna bort honom till en proffsig tränare, som dels utmanar honom, försöka få den mentala spärren att släppa och även se så att hans ben håller. Gör det inte det, får man försöka se krasst på det, på att vi vet, och då måste han ju gå till slakt. Om han håller som en häst ska, vet vi det och kan med gott samvete sälja honom. Att lämna till en tränare är allt annat än gratis, men å andra sidan kan vi säkert vid försälning få ut så mycket mer för honom som tränad, än vad han kan ge i det skick han är nu.

Jag vill inte tänka ekonomi - jag skulle nästan kunna ge bort honom! Men det är definitivt ingen garanti att han hamnar på ett bra ställe, hos någon som tar väl hand om honom. Det är ju i slutändan det enda som spelar någon roll!

De två vi ska ha kvar då? Ja, vite gammelman, han får bo kvar! Han är gammal och det är vårt utlånade sto också. De behöver inte mer motion än vi kan ge genom det dottern vill rida. Hon tycker ju dessutom att det är väldigt, väldigt roligt och då verkar det ju aningen korkat att sälja de hästar vi de facto har... Om det går fort att sälja får vi ta hem gammelsto som sällskap till gammelman, det sa min väninnan också ja till, självklart till och med! Och till hösten när hon har fölat (stot, inget väninnan!) får vi ha både föl och gammelsto här, så att gammelman slipper vara ensam. Att vara just ensam tar död på livsglädjen hos vilken häst som helst och vi vill ju att de ska få en fin ålderdom!