Bröllop

Tillbaka från bröllopet! Jag kan säga att mina ben skakade misstänksamt mycket när vi klev ur bilen utanför kyrkan. Såg svågern E och hans fru redan på parkeringen och de såg också oss. De dröjde sig kvar vid bilen, förmodligen för att slippa göra entré tillsammans med oss... Det var inget litet bröllop det här, 155 bjudna gäster varav 150 stycken var på plats. Svägerskan, alltså makens syster som jag tidigare kallade Aa, och jag handskas helt olika med situationen. Jag behöver prata, prata och prata och gör också det oavsett om människorna runt omkring mig vill höra eller inte. Svägerskan sluter sig istället och tystnar. Ingen av oss gör antagligen fel, vi bara handskas olika med situationen, men tillsammans fungerar det inte så bra...

Hur som helst, vi fick följa en fantastisk vigselceremoni. De var fantastiskt vackra. Kyrkan var fantastiskt vackert smyckad. Prästen var fantastiskt rolig - han ska faktiskt få ett eget stycke längre ner tack vare det! Vilken tacksam helg att gifta sig, vad vackert det blir med julblommorna amaryllis till brudbukett. Tärnans klänning var exakt samma nyans röd som brudens bukett, mycket iögonfallande. Inte blev effekten sämre av att hennes bukett då istället var vit, men av samma sorts blommor.

Vid festen senare fick vi glögg som fördrink, med tillhörande pepparkaka. Bordsplacering för 150 personer tar en stund, men tillslut satt vi alla till bords. Förrätten stod framställd redan och sedan flöt det på. Vinet var gudagott, maten likaså. Stämningen god och min bordskavaljer urtrevlig. Det var verkligen fest!

Jag kände mig snygg dessutom, och det är inte vanligt att jag både känner det så och dessutom vågar erkänna det. Fick positiva kommentarer om mina Stövlar! - hur kul var inte det?! Mitt nyinköpta snöhalsband fick jag också höra positivt om, och om någon bara hade sett min BH hade de säkert sagt något om den också. ;-P Det är häftigt att kunna känna så om sig själv, förmodligen för alla, men jag tror lite speciellt för en sådan som jag som så länge har föraktat hur jag sett ut . Jag hade som mål att komma under 70 kg till det här bröllopet, men klarade det inte riktigt. Jag har gått ner drygt 5 kg under några veckor och har 1,5 kvar. Som julklapp ska jag klara det, men redan nu känns det bra!

Tillbaka till bröllopet så. Allt var roligt, allt var fint - men så fanns ju förstås en smolk i bägaren också... Hur kan man bara bete sig så som makens bror och fru gör? Inte ett ord, knappt en blick. De låtsades som om vi inte fanns. När maken och brodern möttes öga mot öga i en trång passage hejade de i alla fall. Alla kusinerna på pappans sida var där. De blev ihopställda av andra för fotografering. Maken och brodern arm vid arm, knappast avslappnat. Systern Aa stod i utkanten tillsammans med den äldste av dem. Jag stod bakom E’s fru, såg hur hon vred sin kamera och lät bli att ta med systern... den äldste kusinen kom ju heller inte med på det fotot, men det var väl en smäll hon fick ta. Nä, jag fattar inget, jag ägnar inte fler rader eller fler tankar åt dem.

Jag pratar om prästen istället - han var underbar! Det var stämningsfullt, det var högtidligt som det ska vara och han var personlig – senare förstod vi att det berodde på att han kände brudgummen sedan barnsben. Han var rolig, han var underbart rolig! Hela församlingen skrattade högt vid ett flertal tillfällen både i kyrkan och senare, när han höll tal vid middagen. Utan överdrift kan jag säga att om han var präst i en kyrka här i närheten skulle jag gå i kyrkan varje söndag! Att han har sin tro tvivlar jag inte på, och han fick fram brudens och brudgummens speciella sidor på ett både varmt och roligt sätt. Jag skulle tro att alla var lika varma i hjärtat som jag var, tack vare honom. Han bor inte längre kvar där de växte upp, han är kyrkoherde på en helt annat plats. Långt ifrån där vi bor men på en plats vi besökt ett par gånger och kommer att komma tillbaka till. Vid nästa tillfälle ska vi se till att även få plats med ett kyrkobesök!

Jag lät förresten bli att hålla något tal på temat respekt och ärlighet. Däremot hade de ett album framlagt där de ville att man skulle skriva och där de också skulle klistra in foton på gästerna som togs under kvällen. Där skrev jag det, ungefär så här:

I (ny)förälskade tider är allt lätt. När det stormar - för det gör det ju ibland... minns dessa två ord: Respekt och Ärlighet. Så länge man respekterar varandra och är ärliga kan man reda ut även de svåraste saker. Vi vet!