Paulún för hela slanten!

Fredrik Paulún, har nån hört det namnet? Han är min idol! Har varit på föreläsning nu ikväll och säger bara mera, mera, MERA! Tänk att få en egen heldag med honom, så man kan ställa alla frågor om sig själv och inte behöva ta hänsyn till alla andra. Jag är så peppad nu och ser att jag är på rätt väg. Får vetenskaplig förklaring till varför jag mår så bra när jag äter rätt, blir övertygad om vikten att äta fisk, frukt och fibrer. Att hålla dottern borta från ”dolt” socker – nu ska jag nagelfara korvpaketen i jakt på socker och plocka bort alla sådana från vår inköpslista.

Jag tycker om att han bygger sin fakta på forskning. Sådant som det inte finns belägg för är han mycket noggrann att påpeka att det är hans egna slutsatser/iakttagelser. Jag tycker om att lära mig nya saker om sådant som intresserar mig. Jag har lätt att bli lite fanatisk när jag går igång på något, så imorgon kommer mina arbetskamrater att få hålla i hatten om de ska slippa frälsning :-) Jag är verkligen superintresserad av detta ämne, kan lätt tänka mig att arbeta med det - fast jag trivs ju med mitt lärarjobb också så inte vet jag hur jag ska få ihop det? Kanske kan man läsa till näringsfysiolog på halvfart...?

Rubriken till trots måste jag ändå skriva att jag varit ute i regn och rusk både igårkväll och idag på förmiddagen. Igår med grannen som sällskap och idag på förmiddagen med hunden.

Idag var det spöregn och halv storm här, men jag är ju inte gjord av socker så lite vatten tål jag! Snygg kan man inte påstå att jag var, men det fungerade. Regnställ och keps med huva över, då slipper man regn i ansiktet. Eftersom jag skulle gå långt och fort ville jag inte ha gummistövlar utan istället tog jag plastpåsar över mina gå-skor. Knöt dem över vaden och drog regnbyxorna ovanpå. Det fungerade!! Undrar bara vad gubbarna på jordindustrin som jag gick förbi tänkte... För det första att vara ute i sådant väder, för det andra med plastpåsar på fötterna och för det tredje ge sig iväg över ett 2-3 km långt gärde där det är allt annat än slätt. Hunden i lång lina som jag fäster i ett bälte runt midjan för att slippa gå och hålla i den.

Det var både jobbigt och skönt, men mest av allt var det roligt med hunden. Jag vågade mig på att släppa henne, hon har dragit från mig några gånger och vägrat komma tillbaka, men efter de två sista gångerna på valpkursen, kändes det som att jag skulle våga prova i alla fall. Det fungerade utmärkt! Hon har grym koll på var jag finns och letar genast reda på mig när jag smiter undan. Häromkvällen kändes det mest jobbigt och väldigt lite roligt med hund, nu känns det mest roligt och bara lite jobbigt. Det går åt rätt håll i alla fall! Ikväll vill jag bara vara glad och nöjd så frågan om att sälja hästar skriver jag mer om någon annan kväll...