2005-11-08

Hundar & ungar

Hundkurs både söndag och måndag. Har inte tyckt att det varit så roligt de senaste två gånger och till och med ”skolkat” en gång när jag inte orkade ta mig in till stan för 90 minuters kamp. Men som det lossnade nu de här två gångerna! Mormor och morfar har varit hemma med dottern så maken och jag har kunnat åka tillsammans. Det är riktigt fascinerande att se en människa som är väldigt duktig med djur, som nära på kan kommunicera med dem. Det kan vår instruktör! Imponerande att se hur vår hund älskar honom och är beredd att följa honom till världs ände om han ber henne. Om man lyckas lära sig en bråkdel av vad han kan, blir det bara roligt med hund. Nu är det lite roligt och mycket jobbigt! Fast det kanske kan bli bättre eftersom det ändå kändes som att det lossnade.

”Kusinen från landet”, en känsla jag ibland har när jag inte vet hur jag ska uppföra mig, inte riktigt vet vad som väntas av mig eller helt enkelt när min svaga självbild lyser igenom alltför starkt. Jag applicerar det till och med på hunden! Det märks så tydligt att hon är en ”lantis”, hon blir stressad och uppjagad av alla intryck i stan med en massa andra hundar runtomkring. Igår blev det äntligen omvänt! Vi håller till rätt nära en ridskola och ibland kommer det hästar förbi. En hund slet sig igår precis när två hästar kom skrittande. Det tog säkert 10 minuter att fånga in den och de andra hundarna höll på att krypa ur skinnet; hälften rädda och hälften arga. Vår hund satt ner, tittade sig omkring med stora ögon och verkligen uttryckte att hon inte förstod vad de oväsnades för - det var ju bara två hästar! Det viktiga är ju att hon kommer att fungera ute hos oss, på landet där vi bor och lever, och det gör hon ju uppenbarligen mer än jag riktigt hade förstått tidigare!

Så är höstlovet över och återigen sitter jag i klassrummet och skriver. Eventuella läsare kanske undrar vad jag är för sorts pedagog som ägnar tiden åt blogg när jag har klassen framför mig. Jag är överflödig! De är 9:or och de är tok-fokuserade på sin uppgift, alltså tycker de att jag stör om jag går runt och diskuterar med dem. Vi har just avslutat boken Trägudars Land som vi läst gemensamt och diskuterat en hel del under resans gång, så att säga. Nu har de en individuell skrivuppgift som de arbetar med och pennorna glöder!

1 kommentar:

Mustardseed sa...

Ja vad ÄR du för lärare egentligen som bloggar när barnen behöver dig ;-). Du skriver så varmt om dina elever, hoppas min dotter får lika bra lärare under sin skoltid. Jag hade själv en underbar klassföreståndare i sjuan och åttan och tänker faktiskt rätt ofta på henne fortfarande, så lärare kan ju verkligen göra skillnad!