Hetsjakt på stövlar, ankor och besökare

Hela 89 besökare har i skrivande stund varit in på sidan sedan jag satte dit räkneverk för knappt en vecka sedan. Vad jag är nyfiken på alla som tittar in! Jag har bara gett ut adressen aktivt på en mailinglista jag skriver på men har själv surfat runt lite bland bloggar jag sökt och förstås lämnat spår efter mig där, om sidorna hade räkneverk. Jag försöker skriva en kommentar också eftersom jag själv tycker det är roligt när jag får en oväntad på min sida. Jag blir glad för de som inte är oväntade också, missförstå mig rätt :-) !

Idag har jakten på bröllopskläder fortsatt. Fast först skjutsade jag dottern till (fd) bästisen. (Fd för hon är 1 år äldre och går i förskoleklass nu och när tjejerna inte är tillsammans dagligen på dagis blir de per automatik, när man bor långt ifrån varandra som man gör på landet, mindre tighta - tyvärr!) Sen använde jag förmiddagen till att försöka hitta på ursäkter för att slippa ge mig iväg ut på en rejäl promenad. Jag hittade ingen, eller lyckades kväva latmasken, what ever, och gav mig således iväg. Drygt 1,5 timme tog det, motvind bort och över ett lerigt gärde på tillbakavägen, där jag dessutom var rädd att dränka både mig och hunden i det enorma och läskigt djupa diket jag var tvungen att ta mig över. Sen säger människor att det är tråkigt och händelsefattigt på landet...?!

Maken kom från jobbet med hämtad dotter. Hon berättade med inlevelse att de hade ”skrubbat ankorna”. ”Vi hade varmt vatten med skum i, och en borste. Sen borstade vi dem på huvudet men de smet men vi fick tag i halsarna eller näbbarna så vi kunde göra klart!” Jag undrade stilla om bästisens mamma hade varit med, men fick genast veta att hon var tvungen att vara inne och laga mat så de hade klarat det själva. Stackars ankor! Måste nog höra med mamman vid tillfälle hur mycket av det här som faktiskt stämmer...

Vi åt lunch och gav oss sedan av mot den större staden, där jag arbetar och där min syster bor. Där mormor och morfar också har varit ett par dagar nu. Lämpade av dottern och rusade sedan runt i affärer. Jakten på De! Bruna! Stövlarna! går vidare... Ut och in i olika affärer i rasande fart. Brun kofta/kavaj/sjal att ha över det snygga linnet eller De! Bruna! Stövlarna! - ska det behöva vara så svårt!?! En timme och 12 affärer senare fick vi avbryta hetsjakten för middagen stod på bordet hos syrran. Då hade vi hängt undan en kavaj till maken - han behöver egentligen ingen men den var snygg och satt snyggt... Bröllopsgästerna får väl titta på honom istället för på mig om jag nu inte hittar det jag letar efter.

Dottern sover kvar i stan så maken och jag sitter här barnfria. Konstigt. Vi är inte vana. Hur myser man när man inte ”får” fika eller duka upp något annat ätbart. Klart jag ”får”, men jag vill inte prioritera ätandet, jag vill prioritera min viktminskning. Varför är mys så starkt ihopkopplat med ätande?

Hjälp mig med alternativ, inte nyttiga saker i munnen utan alternativ till ätande när man ändå vill ha en speciell stund med sin man - jaja, jag vet vad man tänker på :-) Det ordnar sig säkert utan tips här, men annat??!! Det var väl ett smart sätt att tigga om kommentarer så jag vet vilka som kikar in här?!!