Lussebullar

I år verkar det ha gått troll i detta... I onsdags satte vi en deg, dottern och jag. I min iver att hitta hälsosamma alternativ fastnade jag förstås för Arlas fullkornsvarianter. ”Fungerar det med fullkornsvetemjöl så fungerar det så klart med dinkel...”, typ. Jag älskar smaken av dinkel - äter ofta dinkelgröt till frukost och är bröd bakat på dinkel får jag behärska mig att inte överäta. Jag älskar också smaken av saffran! En mycket njutbar smak.

Var för sig. Inte ihop!

Dottern åt med förtjusning, jag nästan kräktes. Arma barn vad hon är indoktrinerad på grova mjöler och gryn i allt. Så måste jag ju tänka då. Maken gjorde förresten pannkakor med rivna morötter i häromsistens. ”Pappa, vad du gör goda pannkakor!!” fick han då höra. Så - ja, hon är indoktrinerad. Men det finns hopp! Igår när hon fick en som mellanmål ville hon inte ha för den var inte så god nu när den var kall, fick vi veta. Inte utan att man drar en suck av lättnad!

Dessa 40 bullar fick gå i soporna... Igår gjordes så ny omgång deg. Sent på kvällen, maken och jag tillsammans i köket. Hög mysfaktor. Han plockade fram, jag mätte upp, hällde i och rörde runt. När det sista av mjölet är på väg ner i bunken får jag liksom syn på mjölburken (för övrigt jättebra burkar från Tupperware). Tänker ”Vad gör rågmjölsburken på bänken?”. Tittar igen på degbunken där jag stelnat i min rörelse att hälla i det sista mjölet. Tittar tillbaka på mjölburken och då, först då går det upp för mig. ”Ja, vad i h***e gör rågmjölsburken där?!! Jag har ju lyckats hälla rågmjöl i degen!

Gha!

Smakar på degen... och konstaterar att det smakar värre med kombinationen rågmjöl-saffran än dinkel-saffran. Det vill inte säga lite det! Alltså späds det hela med vatten och får rinna ner i avloppet. Kan man bli annat än trött på sig själv?

Ikväll gäller det. Tredje gången gillt! Annars blir här inga andra bullar...