Lucia kom först

Sen kom dottern som tomtemor tillsammans med en stjärngosse tillika tjej. Sedan kom några tärnor och efter det en drös tomtar och pepparkakor, så som det brukar se ut. Men det var början av tåget som förvånade och gladde mig. Så underbart med en tjej som vill vara stjärngosse vid 6 års ålder. Och lika underbart med en tjej till som tydligt minns den kliande luciakronan vid 3 års ålder och sedan dess ihärdigt vägrat allt vad glitter heter - alltså får det bli tomte. Och så underbart med personal som ändå låter dem gå längst fram.

Jag gillar traditioner. Jag gillar att de haft ”kristendom” nu inför lucia och jul och jag gillar att lucia firas i kyrkan. Samtidigt är det underbart att man, trots tung tradition här ute i landsbygden, vågar rucka lite på traditionerna också...

Efter luciatåget samlades vi till grötfrukost i skolan, alla. Trångt och trevligt. Dottern ivrig över att det fanns gröt kokt på havremjölk så att även jag kunde äta. Hon vet om sin egen aningen känsliga laktosmage, men är ännu mer noggrann med vad jag kan äta och inte. Stolt serverade hon både mig och sig själv gröt ur den egna grytan. Försökte ihärdigt övertala den pojke som inte heller tål mjölk, som hon är rätt förtjust i dessutom, att också smaka men där gick hon bet.

Efter lucia och gröt och samvaro smet jag in på personaltoan och bytte om till mina fleeceunderkläder och ovanpå det mitt regnställ, som jag är så nöjd över att jag köpte i våras. Sen knöt jag på mig skorna, petade in mp3-lurarna i öronen och promenerade hem medan maken körde - samma väg - till jobbet. Drygt 7 km, jag var hemma 10.30 vilket innebär samma tid som jag masat mig ur sängen den senaste veckan (förutom igår när jag steg upp för att äta frukost med dottern för att sedan gå i säng igen). Oj, vad det kändes bra att ha promenaden gjord redan på förmiddagen!!

Sedan kom ett bakslag, mera tårar, men jag kom upp ur gropen igen utan att hela dagen blev svart. Alltid något. Hämtade dottern och så åkte vi och handlade på coop. Stannade i kafét för en kaffe åt mamma och en kaka åt dottern - trodde jag. Nejdå, när dottern får välja fritt är det princessbakelse som gäller. Visst - såklart hon fick! Och som hon njöt! Och pratade om mormor och morfar, som annars brukar vara de som står för ”att gå på kondis”. Det känns som det går åt rätt håll. Jag mår liiite bättre och maken påstår att jag ser gladare ut. Skönt!