Intervjun ligger nu i dåtid. Konstigt. Det är hur jag måste sammanfatta det hela. Innan visste jag knappt vad jag skulle förvänta mig. Nu efteråt vet jag bara att jag inte vet. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag vet inte vad jag känner.
Halva jag skriker JAAAAAA och andra halvan lika tydligt NEEEEEEEJ. Vad trött jag blir. Varför räcker det inte med ett ord i skallen?
Om jag ska försöka bena upp det, så tror jag att det dels handlar om det gamla vanliga: ”Man vet vad man har men inte vad man får…” Men också detta att arbetsglädjen just nu sitter i mina arbetskamrater. De är anledningen till att jag orkar gå till jobbet, eftersom själva arbetsuppgiften är överdj***ig. Skulle jag få och tacka ja till detta nya jobb innebär det i stort sett avsaknad av arbetskamrater. Å andra sidan många andra vuxna att umgås med, även om de inte är där på jobb.
Jag vet inte. Klart jag ska chansa om jag får chansen. Men det är svårt med stora beslut!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
OOoohh vad kul!!!!! Hoppas att det går bra...eller...//Marina
Du kan väl alltid ta tjänstledigt för att prova nytt jobb. Då kan du ju testa om det är något för dig innan du säger upp dig...om du nu får det alltså. ;) *spännande*
Skicka en kommentar