2007-04-01

Inte klokt nån stans!

Jag har knappt hämtat mig från chocken över dotterns helt oväntat positiva reaktion inför flytten. Hon har fortsatt idag; "Tänk, jag som inte ville flytta men nu längtar jag!" Det har varit svårt nog att smälta det. Men som om det räcker...

Det innebär en hel del planering att avyttra en hel gård med alla djuren. Visst, vi har "bara" fyra hästar - det finns ju dem som har fyrtio - men det kräver ändå sin kvinna/man till uppgiften att hantera det. Vi har funderat fram och tillbaka med hur vi ska göra med Björnungen, som ju har sin skada men är pigg och glad i hagen, leker med gammelman och verkar tycka att livet är helt ok. Gammelman ja, jag skrev ju om honom här tidigare, att han verkade så oerhört trött nu och att gnistan i hans ögon slocknat. Han har tänt den igen! Nu leker de ihop igen - en gammelman och en konvalescent, som om de båda vore unghingstar...

Nåväl, vi kom dit hän att vi i allafall bestämde att sätta ut Björnungen på annons innan vi bokar något med slaktbilen. Skrev en annons om hur läget är, att han har den här skadan, men om någon är intresserad av en väldigt positiv och duktig flockledare så finns han här. Idag kom annonsen ut. Och som det har ringt! Den sista som ringde nu ikväll blev intresserad när jag sa att jag ska sälja/slakta alla hästarna. Några snabba ord om gammelman och hon sa direkt: "Jag tar dem, jag sätter in handpenning imorgon!" Ska de jobba mycket då? Nej, förstås inte. Hon har barnridning varannan torsdag och där ska de gå med. Annars ska de få skrota runt på gården som sällskap åt yngre hästar och bara njuta av livet.

Så en annons på en Björnungen ledde till att både Gammelman och Björnungen ska få fortsätta leva. Istället för att betala för avlivning får vi betalt för dem. Men framför allt - de ska få fortsätta leva tillsammans!!

Bättre kunde det inte bli! *glad*

1 kommentar:

Anonym sa...

Härligt! Det måste ju kännas absolut bäst för alla. Kan inte vara kul att behöv avliva.