Repris på reprisen...

Det här är värre än alla SVT's sommarrepriser... För nu är jag där igen då... Att jag måste "börja om" efter en totalt urflippad matvecka. Åh, vad trött jag är på mig själv. Vanlig vardag utan frestelser och med stenhård planering, då fungerar det. Minsta lilla det händer något annat så blir det svårt och är tankarna på annat håll som nu, med försäljning av gården och den stundande flytten, samtidigt som jag åker bort/hem till mamma och pappa - ja, då finns inte ens viljan att göra rätt kvar.

Vem straffar jag? Mig själv...
Vem får sopa upp efter mig efteråt? Jag själv...
Vem blir besviken varje gång? Jag själv...
Och vem får kämpa på med SAMMA kilon igen och igen och igen? Jodå, jag själv...

När ska jag komma till insikt att klara av att bryta detta beteende? Det är nervöst nu, läskigt. Jag har inte viljan att börja om "för det är ju så mycket med att sälja gården och inför flytten"... Jamen vi flyttar 1 augusti - hur tjock hinner jag inte bli om jag struntar i alltsammans ända tills dess??? Jag fattar med hjärnan att jag måste bryta, men jag VILL INTE. Vill inte ha den kamp det innebär att ta mig upp på rätt spår igen. Känner mig som två personer, en som står och förklarar logiskt om än rätt lamt, och en som stampar i golvet, spottar och fräser som en fyraåring att jag inte vill.

Men jag måste bryta. Jag ska inte bli tjock! Jag ska inte göra det mot mig själv. Jag ska inte möta den här sommaren med 5-10 kg plus runt midjan. Jag SKA INTE!!!

Varför måste det vara sån dj***a kamp HELA TIDEN!!???