Snabbare än... våren!

Dottern och jag är lediga en vecka. Igår styrde vi kosan norrut för att först hälsa på goda vänner si sådär 30 mil norrut och sedan fortsätta till mormor och morfar ytterligare 25 mil norr därom idag. Igår var det i det närmaste sommar på hemmaplan. Jag packade åt dottern och mig hela förmiddagen, och precis innan vi skulle sätta oss i bilen och åka iväg, slet jag av mig tröja och byxor och sjönk ner i en stol på altanen en kvart. Otroligt varmt och skönt!

Ju längre upp vi kom desto mer spår av våren såg vi. Hemma var det ju som sagt försommar snarare... Snö kvar i riktigt skyddade skogskanter. Mindre och mindre gröna gärden. Inte lika svullna knoppar i träden som hemma. Kom fram till våra vänner vid 18-tiden och då föll samtidigt kvällskylan. De hade också haft en sommarlik dag, men med riktigt kall natt som följd förstås - det är trots allt april i almanackan ännu! Samma väder imorse. Strålande sol och riktigt varmt när man befann sig i densamma.

Naturen runt om vittnar om att vi styrt norrut. Tussilago är överblommade hemma. Här hade de nyss vaknat.

Vattnet i bäcken porlade på riktigt ystert. Så glad man blir av det! Inte bara för att det är roligt att fota - vilket det är, jätteroligt!! - utan också för att det verkligen ser ut och låter som vår!

Och fotografen själv då? Undertecknad hamnade visst i samma dike för att komma på rätt höjd från vattenytan. Kallt om fötterna var det vill jag lova, det är ju smältvatten som rinner där!

Efter lunch åkte vi vidare mot mormor och morfar. Satt tysta både dottern och jag i närmare 25 mil. Anledningen? Vi lyssnade på "Saltkråkan" på CD i bilen. Det är ett osedvanligt gott sällskap när man är på resa! Jag har inte alls suttit och kört i bilen - jag har varit med Johan, Niklas, Teddy, Freddy och Båtsman ute i skärgården när dimman kommer rullande. Jag har suttit i handelsboden tillsammans med farbror Melker och känt hans ångest över sina saknade barn. Jag hörde inte läsas hur han drog ett lugnande piller upp i näsan, jag upplevde honom göra det!

När vi kom fram fanns inget kvar av sommarvärmen! Men värmen där inne gör gott förstås, och då pratar jag inte bara om celsius... Dottern längtar intensivt när man är på väg och hennes lycka är fullkomlig när hon får bada i deras uppmärksamhet! Vilken rikedom att få ha ett eget barn och uppleva hennes samspel med sina morföräldrar - mina föräldrar!

Men jag är inte här. Inte riktigt. Inte till 100%... Varför? Maken är kvar hemma. Han arbetar. Har inte så många semesterdagar kvar att ta ut, och fortfarande är vi ju bundna av djuren. Men för hur länge till? Duvan verkar ändå komma dit vi önskar, till det hem där de andra tre ska bo. Alla fyra på samma ställe. Det blev inget mer av mailväxlingen efter förra inlägget - tack och lov för det! Det var en riktig pärs! Men en värre pärs står vi inför nu. Jag skrev att maken arbetar. Det var fel... Han är på jobbet men har noll förmåga att koncentrera sig. Det vi står inför är förhoppningsvis av det trevligare slaget. Denna vecka är det visning av vårt hus!!! Sju anmälda till visning på en vardagkväll. Två av dem är spekulanter från Stockholm. Vad innebär det? Som jag hoppas att det innebär en stor och rejäl budgivning!! Kära goda godheten, säg att du är med oss... Säg det!