Nu vet även dottern

Vi har medvetet låtit bli att prata med dottern om den förestående flytten så länge vi inte vetat vart vi ska ta vägen. Nu när det är klart med det, när vi kan peka ut ett hus, så var det dags. Jag har gruvat mig. Jag har verkligen gruvat mig, för dottern är konservatism personifierat. Hon grät en hel helg när vi bytte soffa, så vad skulle detta bli...? Men man ska aldrig sluta förvånas! Hon blev lite ledsen en liten stund, men sedan har hela dagen bara varit förväntan i stora portioner. Så häftigt att se och höra henne! Vi har åkt förbi huset, vi har varit och tittat på skolan där hon ska gå och vi har tittat på bilder från husets insida. Hon har också ställt alla svåra frågor om djuren, men hon klarar även den informationen. Hon förstår, och frågar mera när hon inte gör det. Det som återkommit hela dagen är just frågan: "Men varför ska vi flytta?" Hon har lagt till ett par gånger att hon ju vill men att hon inte kan förstå varför. Det är den fråga där jag själv känner att mina svar är lite luddiga - kanske just därför den återkommer.

Tack för era gratulationer förresten! Och ni som känner till mig och vart vi är på väg - här på bloggen vill jag inte säga mer... Jag kommer att bo inom cykelavstånd från min skola, även om det inte är jättenära. Tyvärr är annonsen borttagen från hemnet redan, men jag kan maila lite bilder till den som vill det - hojta till i så fall!