Vem kunde tro det?

Vem kunde tro det? Att alla våra fyra hästar skulle gå att sälja? Att det fanns människor som köper gamla hästar? Skadade och utförsäkrade hästar...? Och att det dessutom fanns någon som ville köpa alla fyra, alla fyra till samma ställe!!! Gammelman och björnungen åkte sent igårkväll. Köparen gav en mycket god magkänsla. Jag brukar försöka våga lita på den. Hon tittade på supermamman och duvan också. När hon fick höra att duvan var såld och att supermamman också är till salu, så sa hon direkt att hon ville köpa henne också. Frågade ett par gånger om duvan redan var såld. Det är hon ju inte. Bara en intresserad som bjudit väldigt lågt för henne... Jaja, så åkte de. Det kändes konstigt förstås, oroligt så länge de stod i transporten. Men också väldigt skönt. Det var dags, vi är färdiga. Och tänk att det ordnade sig för dem så de fick fortsätta leva, både gammelman och björnungen - och tillsammans!

På förmiddagen ringde hon och berättade att resan hade gått jättebra. Att de stått så stilla i transporten. De hade fått komma in i stallet de timmar som var kvar av natten och släpptes sedan ut med några stycken i en stor hage på morgonen. De hade sprungit runt med lyfta svansar. Gammelman hade rullat sig. De såg ut att tycka det var roligt. Sedan kom fortsättningen... De hade pratat i bilen på väg hem, hon och sambon. De ville köpa både gammelmamman och duvan. Båda! Alla fyra till samma plats! Det går ju inte att fatta ens...!! Det enda som inte var helt bra var att hon ville ta dem på avbetalning. Maken och jag pratade, och efter ytterligare ett telefonsamtal kom vi fram till att hon betalar gammelmamman kontant och får duvan på avbetalning, med mycket noggrant skrivet kontrakt. Det är kanske inte världssmart men jag väljer ändå att göra det, jag väljer att följa magkänslan och att chansa lite. Det innebär att vi i handen får 20000 för de tre hästarna som vi trodde skulle slaktas = varenda krona är bonus. Då återstår 30000 för duvan. Jag tänker fortsätta tro att det går att göra såhär, att vi kommer att få även de pengarna. Har jag fel har jag lärt mig en dyrköpt läxa. Men det innebär ändå att hästarna får fortsätta tillsammans och det är mer värt faktiskt. Att människorna på gården ska flytta till stan är ju inte hästarnas fel. De ska få fortsätta på bästa möjliga sätt och jag tror, genom att gå på magkänsla, att det här är just det - bästa möjliga sätt!

Håll tummarna eller dumförklara mig - jag har bestämt mig!
Kära goda godheten, visst är du med mig?