En massa F

Undra om sockermonstret egentligen heter fockermonftret? För när jag drabbas av F:en så skiter det sig big time. F som i förändring, förberedelse och förkylning. Jag kan inte träna pga förkylning och fokus ligger helt klart på annat än vad jag stoppar i munnen. Jag får inte plats med något annat än vardagens bestyr ihop med flyttfunderingar...

Och genast är han där, det hatade sockermonstret. Det börjar lite smygande med att jag tillåter mig mer kolhydrater till maten. Lite potatis, en smörgås. Sen lite glass och ett par godisbitar. Sen är det igång. Pizza till middag, "det-är-ju-lika-bra-att-passa-på-medan-jag-ändå-äter-"sånt"...". GI-hamburgare på Max. Jag hade mått mycket bättre om jag inte vetat hur förbenat gott det var! Ytterligare en sak att sukta efter... Mjukglass, lite till löviktsgodis (vaddå lite förresten?!), hembakad mjuk kaka till mitt kvällste, mer honung än vanligt i samma te. Korv med bröd i varje korvmoj jag passerar... Varför?

Så fort jag inte är på min vakt, så fort jag inte planerar varenda sak jag stoppar i munnen så skiter det sig. Jag planerar inte mina återfall, jag planerar tiden när jag äter som jag ska. När inte tid, engagemang och ork finns till det så ramlar jag av banan. Då golvas jag av sockermonstret, tjong! så ligger jag där, utslagen.

Men han har ingen aning om min hämndplan. På tisdag ska han dö - japp, utan pardon är hans dagar räknade. Då ska han inte bara knockas... Han ska nackas! Jag har börjat planera igen, och mot det står han sig slätt!