Bloggvärk

Kan man ha det? Man kan ju ha växtvärk så varför inte? Jag tänker blogg flera gånger om dagen. Jag tänker på vad jag ska skriva om. Jag tänker på vilka kommentarer jag kan tänkas få. Jag tänker på dem som känner mig, som jag vet läser här, vad de (ni!) ska tänka om ditten och datten som jag kan tänkas lämna ut. För lämnar ut gör jag ju. Mig själv. Jag lämnar inte ut så mycket annat. Kanske det är dags för det? Kanske är det dags att blogga om min icke-relation till svärfar? Om hur makens bror har sagt upp bekantskapen med både oss och systern? Om hur syrran och jag ryker ihop ibland? Om bråken som ibland blossar upp i vår släkt?

Fast nej, vad ska det tjäna till? Vem är intresserad av att läsa att vår familj är som de flesta andra - alltså med tjafs och bråk mellan blodsbanden? Det tar onödig energi. Så det lämnar jag härmed...

Jag har hellre fortsatt bloggvärk, än att jag lägger ribban på den nivån. Jag grubblar vidare... och återkommer när det liksom säger ”tjong!” i blogghjärnan igen!