2006-09-15

Vad var det som hände?

Vad var det som hände egentligen??!

Tre av nio lärare på plats. Så såg det ut i mitt arbetslag idag! Av de nio teoretiska lärare som vi vanligtvis är fanns idag endast 3 stycken på plats. En klass på hajk med medföljande personal, två lärare sjuka och två med sjuka barn - då blev vi inte fler. Några ”fasta vikarier” finns (förstås) inte nu för tiden utan vi får sköta det själva bäst det går.

Det är konstigt. Efter en sådan dag borde jag vara halvt hysterisk eller åtminstone gråtfärdig, med tanke på hur jag har mått den senaste tiden. Nejdå, då biter jag ihop käkarna stenhårt och bara kör. Peppar de ungdomar jag har som ändå går att ge stort ansvar och således även stor frihet. Jag har sådana 9:or även i år men de har inte börjat bra. I tisdags fick de veta hur stor min besvikelse över detta var - inte sagda med samma fina ordalag - och idag berättade jag att jag fortfarande var både ledsen och besviken, men att de skulle få chans att visa att jag hade fel, att det var överstökat nu. Alltså fick de klara sig själva till stor del medan jag agerade biologilärare för min egen klass.

Jag är rätt vilse i en NO-sal, där det finns alltmöjligt ”farligt”. Kemikalierna förvisso inlåsta, men brännare till exempel, förstås olika tekniska prylar som man säkert kan klämma sig på. Limpistoler som man måste hålla uppsikt över. Ett dragskåp där man säkert kan experimentera på ena eller andra sättet... Med min klass där som inte kan sitta stilla och koncentrera sig mer än 3 minuter åt gången så var spänningen – och anspänningen – stor att klara av situationen.

Ja, då går det som på räls förstås. Både i egna klassen och de som lämnats att klara sig själva. Då står man där efter lektionen och undrar vad som egentligen hände. Eller varför inget hände, som jag trodde skulle hända men som inte borde ha hänt. Då står man där med en konstig känsla av lättnad och ”...jag måste ha missat något...”. Förvåningen över det inträffade är stor. Men större är förvåningen över att jag sedan faktiskt fick beröm - jodå, beröm! - av skitrektorn att vi rott hela båten på bara tre personer idag.

Än är inte kokta fläsket stekt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst är livet rätt skönt när det inte är så förutsägbart