Eller: Värsta träningspasset!!!
Efterlysning på vad? Bröst!
Träningspass; var då? På Twilfit - som ju säljer underkläder...
Jag är i desperat behov av ny BH, eller för att vara ärlig - flera stycken. Jag överdriver inte om jag säger att jag provat mellan 50 och 75 st BH:ar (heter det så?) och det - DET är jobbigt!! Expediten var helt otrolig, bara hämtade nya, nya, nya... hon gav sig inte förrän 19.10, de stängde 19.00 och maken hade väntat hem mig 18.30. Tur att det finns mobiler...
Jag behöver verkligen - AKUT - nya behåar... Anledning? Brösten har försvunnit!!!!!!!!!!!!!
Jag har hittills varit lite så där förvånad men inte speciellt bekymrad... Visst, de har krympt vartefter resten av kroppen gjort det. Ändå har de varit förvånatsvärt intakta. Fram till förra året. Då började de försvinna fortare. Under våren ännu lite fortare. Men nu, efter sommaren. Nu vet jag inte vad det är för skinnpåsar som hänger där - jag känner inte igen dem och har inte riktigt lust att lära känna dem heller!
Jag har gått från 95D när jag var som störst...
...till 75D, som jag fick hjälp att prova ut på Twilfit för ca 1 år sedan. Då var den riktigt trång runtom...
...nu till 70C!!!!!!!!!!! ...och enda anledningen till att det fortfarande är C är för att jag måste vika ihop brösten i BH:n. Gha!
VEM tog mina bröst????
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha. Men erkänn att det ändå känns lite häftigt att dra så pass liten storlek även om just själva kupstorleken kanske kunde fått vara?!
Men ha ha så kul skrivet, måste få skratta! Tja man behöver väl inte göra en viktresa för att förlora det man hade....2 barn ger samma "resultat"! ; )och jag stod på NK i flera timmar med väninna, outtrötlig. Fast till sist bad hon om att få gå och ta en espresso. Ingen märkesbh passade och då inbillade jag mig att det är kört för mina bröst att finna en bra bh. Så klev jag in på Lindex och hittade snabbt 4 stycken som sitter som gjutna! Calvin Klein etc släng er i väggen! Mina går inte att vika dubbelt men kanske ett mikroskop kan finna det som en gång fanns:)
Skrattar glatt igenkännande jag med. Minns när svägerskan drömde en mardröm där hon ideligen snubblade på sina bröst som blivit så långa att de slutade nedåt knäna. Nu efter fyra barn vardera lever vi i den mardrömmen båda två (ja, nästan i alla fall ;-)). Här viker vi inte utan det handlar mer om att rulla...
Skicka en kommentar