Oväntat ledsen

Skickade just ett mail till en vän som jag ansett vara en av mina närmaste och viktigaste. Pga flytt har de - han och hans familj - hamnat långt borta. Långt borta jämfört med tidigare eftersom vi då fanns på samma jobb, nu skiljer det snarare 20 mil. Jag var hans mentor när han var ny för två år sedan, men egentligen var det oftast han som var mitt stora bollplank. Han som fick mig att se det positiva hur jobbigt det än kändes. Han som kunde utkristallisera vad som faktiskt betydde något och vad jag skulle lämna dithän.

Han är inte en del av jobbet längre, och det visste jag redan i våras. Men att han skulle försvinna helt och hållet - det gör mig både ledsen och besviken. Eftersom det varit så jobbigt på jobbet nu i höst hade han behövts mer än någonsin, där, på plats. Nu när jag skulle formulera ett litet lättsamt mail i stil med ”Vad hände, vart tog ni vägen?” upptäckte hur jag faktiskt satt och grät. Det är jobbigt när människor som varit nära plötsligt visar sig befinna sig långt, långt borta.