Överviktig energi?

Abstinensen river och sliter i mig. Så här känner jag sällan, även efter mina värsta återfallsperioder. Varför det är så jobbigt just den här gången vet jag inte. Jag vet ”bara” att jag måste igenom det. Jag har alltså återigen haft ett rejält återfall. Ätit som om varje sockermättad tugga vore min sista. Tryckt i mig godis i bilen på väg hem från jobbet. Ätit godis i mängder varje kväll i över en veckas tid. Jag hatar när det blir så här! Jag hatar när jag gör så här mot mig själv. Varför?

Jag har tänkt mycket på varför det blir så svårt när jag närmar mig ”målet”. Jag kommer under 70 kg, som är den övre gränsen, och genast kommer hjärnspökena. ”Jag ska bara...” ”Jag får...” ”Varför ska jag...” När man läser om överviktiga personer som inte tar sig i mål kan man ofta hitta att de (jag?) inte tillåter sig att lyckas. Att man (jag?) har en negativ självbild som ställer till det, som hindrar en från att lyckas. Det borde ju vara enkelt, det är ju ”bara” att låta bli. Men det är inte enkelt...

I Feng Shui-boken jag skrev om igår kretsar allt runt energi. När jag läser tillbaka i min blogg upptäcker jag att många, många inlägg handlar just om detta ord. Jag har inte varit medveten om att jag så ofta använder det ordet, att mitt ”må-bra” kretsar kring hur jag upplever energin. Är det en slump att jag så totalt fastnade i denna bok? Är energin det som slutligen kan ge mig svar på även detta med mitt rubbade sockerförhållande? En mening i boken sitter kvar, redan inristad i hjärnbalken; ”Jag (författaren själv alltså) har aldrig mött en överviktig person som har tomt i sitt hem.” Inte jag heller, av de jag kan komma på att jag har sett. Inklusive mitt eget. Jag har alltid, alltid haft rörigt omkring mig. I mitt rum som barn, i min lilla 1:a som tonåring, i mitt studentrum och senare även i vår studentlägenhet och i de två hus vi bott i, maken och jag.

Jag känner så tydligt i kroppen att jag mår bra av den rensning vi ägnat åt oss åt. Kan det vara så, vågar jag tro att det även kan hjälpa mig att få ordning på sockermonstret? Jag har på intet sätt gett upp. Jag ska vara smal till sommaren, de har retliga 5-6 kilona ska vara borta då. Men vågar jag tro att energin kan vara det som gör resan lite lättare? Det må vara hur det vill med det – tro kan försätta berg och just nu tänker jag tro på detta! Jag behöver både energi, tro och den där ilskan jag tidigare greppat för att få abstinensen under kontroll. Den river och sliter ikväll...