Att välja till någon/något...

...kan betyda att man samtidigt väljer bort någon/något. Det är svårt, men ibland nödvändigt.

Igår fyllde jag år! Trettiosju stycken. Inte mycket att fira längre men varför inte ta det som en anledning till kalas? Det kan man ju inte ha för många av! Dottern och jag fixade och donade hela förmiddagen. Hon valde ut fin klänning och ville ha läppstift. Vi bakade och garnerade tårta ihop. Det blev en med sockerkaksbotten fylld med grädde och mosade hallon med lite florsocker i ett lager och citronkräm gjord på äggula, socker, citron och smör med krossade maränger ovanpå i det andra. Rosafärgad marsipan upptill med lila spritsad grädde på kanterna. Tyvärr glömde jag bort att fota den sockersöta, hjärtformade saken skapad helt efter dotterns önskemål.

Det var oerhört trevligt och lyckat alltsammans, med gäster, tillika vänner, från jobbet. Släkt och vänner utanför jobbet var ut och firade mig i söndags - det var förvisso också trevligt men det är inte själva ”trevligheten” det här ska handla om. ”Problemet”, om det nu är ett sådant, är att vi är så många trevliga människor på jobbet numera att det är omöjligt att bjuda hem alla samtidigt, åtminstone på vintern när man måste sitta inomhus. Det har givit mig lite huvudbry och magvärk på sistone när jag har funderat på att bjuda hem ”jobbet”. Jag skulle önska att jag hade plats med alla men när jag inte har det - hur ska jag välja? Igår valde jag lite annorlunda mot hur jag tidigare har tänkt och det känns både läskigt (jag är själv maniskt rädd för att bli ”bortvald” och nu valde jag ju bort några...) och härligt att tänka nytt.

Det var en positiv och härlig eftermiddag. Först lekte dottern med de barn till arbetskompisarna som var med. De träffas inte jätteofta, men de känner ändå varandra så väl nu att de kommer igång och leker direkt. Det var sol och härlig blå himmel ute. Jag som på grund av min förkylning har häckat inne hela helgen njöt nog extra tror jag. Sen fika inne och övriga jobbarkompisar dök upp eftersom. Glada skratt, avslappnad stämning och riktigt goda vänner. Vilket härligt jobbgäng jag har omkring mig ändå! Det är de som gör jobbet. De är de som gör att jag klarar av ”skitrektorn”. De, och alla härliga tonåringar!

Mental note: Jag har inte gjort något fel, jag har inte med vilje sårat någon. Jag har valt de jag umgås och pratar mest med och haft en härlig eftermiddag i goda vänners lag. Njut av det. Ha inte dåligt samvete. Ok? Ok?! Ok!