Lena Kjersén Edman; osorterat

Igår upplevde jag en föreläsning av Lena Kjersén Edman. Ja, jag upplevde den, jag inte bara hörde den. Alla läskunniga eller snart-läskunniga borde få uppleva henne! Hon är ”bibliotekarie, litteraturvetare och läsfrämjare... Hon skriver också ofta och engagerat om barn- och ungdomslitteratur i tidningar och tidskrifter.”

Som bibliotekarie kommer det ofta tonårskillar till henne, som i årskurs 1 på gymnasiet ska läsa en klassiker. Trötta steg, hopsjunken kropp och intetsägande blick. ”Har du nån tunn…?” Hon brukar då ge dem ”Sagan om den lilla, lilla gumman” för som hon säger; ”Varför ska en klassiker vara tjock? Det finns alldeles för mycket tjocka böcker i världen, ordbajs!” I den boken finns hur mycket som helst att upptäcka för den 17-årige tonårskillen, om han låter bibliotekarien få lite kontakt med honom. (Och visst, bibliotekarien måste ju vara Lena eller som Lena och hon finns nog inte i så många kopior... men ändå.) Där i boken finns förra sekelskiftet, där finns filmens början, där finns konst, där finns hur man bygger spänning i en berättelse. Där finns en känd svensk författare tillika konstnär. Tonåringen tror förstås att hon skojar när hon ger honom den boken, men på allvar menar hon att den ger honom mer än många andra sk klassiker. Många (lärare) säger förresten att dessa tonårskillar har "dåligt språk", de har "litet ordförråd". Inte enligt Lena - de har ett annat ordförråd!

Läsmötet med dessa killar har oroat mig som lärare en hel del genom åren. Jag har varit av den bestämda åsikten att jag inte tycker om Fantasy. Jag levde i ”Kyrkdjävulen” av Mikael Niemi när jag läste den. Det är en fantasy-bok... Jag kanske måste omvärdera? Förresten är Fantasy bara ett annat namn på sagor. För det är vad det är. Tycker jag om poesi? Nej, eller förresten (efter 5 min med Lena) kanske... RAP då, mer allmänt, gillas det av "oss" svensklärare? Inte mycket. Men vad betyder det egentligen? Jo; "Rythm And Poetry"" Det tindrar helt plötsligt till i många svensklärares ögon.

Vi fick litteraturlistor av henne också. En för högstadiet och en för gymnasiet, indelade i olika grupper av böcker. Det mest intressanta är att på båda finns gruppen klassiker, vilket i sig inte är det intressanta utan snarare vilka böcker man hittar där. Några exempel:
”Flickan med svavelstickorna” (HC Andersen)
”Nussekudden” (Jaensson)
”Vem ska trösta Knyttet?” (Tove Jansson)
”Sagan om den lilla farbrorn” (Barbro Lindgren)
”Pricken” (Rey)

Sen fanns där förstås flera av de mer väntade. Men Lena är av den bestämda uppfattningen att det är en demokratisk rättighet att känna till dessa. Har man inte fått ta del av dem tidigare, så måste det rättas till!

När hennes egna barn gick i skolan var hon hjärtligt trött och irriterad på två saker.
1) Det eviga tjatet om skolresor och insamlingar och sockerkaksbakande och -köpande (inte hennes grej).
2) Det eviga tjatet och klagandet på matsalen.
Jag förstod först inte vad hon menade men när hon förklarade planterade hon helt klart ett frö i mig som mamma, med tanke på dotterns kommande skolgång. Det klagas och diskuteras och engageras i skolmaten. ”Det är ju bara mat, det kommer ut som bajs! Hur många av er har varit in i skolbiblioteket? frågade hon på ett föräldramöte där hon var med som mamma. Det som kommer in i barnen när de läser stannar hela livet!” Jag bestämde mig där och då att kämpa för skolbiblioteket och inte bry mig lika mycket om skolmaten - fokus på sådant som stannar!

Hon har skrivit egna böcker. Några exempel:
Författare som stör och berör
Rebellsjälar
Systrar (som skrevs efter att Sveriges 20 genom tidernas bästa författare röstats fram. 18-2 till männen... Lena blev arg och skrev en bok om alla kvinnliga författare istället.)
Fler systrar (en fortsättning med mest moderna kvinnliga författare)

Om ni inte har förmånen att få uppleva henne som jag gjorde, kan det förhoppningsvis ge lite av känslan att läsa något hon skrivit. It is worth a try!