Historien om en termos

Termos
Vilka associationer ger det ordet? För mig blir det varm choklad med smörgås i skogen eller på isen en solig vårvinterdag. Alternativt en kaffeimpregnerad sak som alltid, alltid stått på köksbänken hos mamma och pappa. Den rymmer ca 5-10 dl varm dryck. Tillverkad av borstad stål är den termos som finns på min näthinna.

När maken hade varit och hämtat en ”termos”, som vi skulle köpa flytande kväve i för att ha hemma när veterinären kom för att frysmärka en triangel på björnungens ena skinka (som märke att han är skadad och utförsäkrad) så fick jag sagda association på näthinnan. Inte mer med det, mina funderingar låg snarare på hur man egentligen gör när man köper flytande kväve, det har jag aldrig gjort. Var finns den affären? Hur säger man? I sådana lägen är jag verkligen språkmänniska ut i fingertopparna, jag vet inte ens hur man uppför sig bland människor som har med kemiska saker att göra. Att jag sedan råkar vara gift med en kemist är en helt annan historia.

Vi fick inte tag på veterinären mer den veckan så termosen glömdes bort av mig. På väg till jobbet nästa dag fick jag däremot tankarna på annat. Allt gick bra efter landsvägen jag kör i dryga 2 mil. När jag sedan kom in mot staden och skulle svänga vänster i en rondell brakade det och small i de bakre regionerna av bilen. Igen är jag språkmänniska... Igen är jag liten och rädd... Snarare panikslagen... Får liksom ingen hejd på tankarna, ser hur bilen exploderar och flyger i luften, hur jag brinner upp och inte går att identifiera! Pang, bom, krasch typ... Ja, det finns säkert en diagnos på detta men jag klarar mig bra ändå, tack. Körde vidare, satt på helspänn. I nästa rondell tänkte jag att jag ju ändå måste prova att bromsa igen. PANG! Samma sak, det small och dundrade alldeles förskräckligt. Livrädd! Smög fram resten av vägen, gråtfärdig, såg tusenlapparna fladdra förbi, om jag nu skulle överleva detta och bilen måste repareras. Vågade knappt röra bromsen utan släppte istället gasen 500 meter från den korsning där jag skulle in... Min medtrafikanter fick vackert finna sig i att ligga bakom mig i 20 km/h. När jag slutligen svängde in på parkeringen vid skolan var jag helt slut men samtidigt lycklig. Jag hade överlevt! Gick ett varv runt bilen för att se om jag kunde se något. Jag kan inget om bilar, litar helt och fullt på maken då men han jobbar ju i annan stad. Tänkte att om jag nu tappat halva bakdelen av bilen borde jag ju kunna se det och ha något att säga när jag skulle förklara för honom vad som hänt och varför jag inte kunde köra hem på eftermiddagen.

Jag kör ju liten Ford KA. Där sitter baksätet i bagaget, det finns bara ett 4-5 dm stort utrymme mellan bakluckan och baksätet. Eftersom inga lösa, trasiga delar syntes utifrån öppnade jag bagageluckan för att se om något gått sönder inifrån, kanske var det hål därifrån ner mot gatan? Jag öppnar alltså bakluckan och där... Ja, där fanns inte det jag hade väntat mig, inget hål, inga trasiga delar. Där låg däremot denna termos! Om jag är en språkmänniska så är maken det inte! Det där var ingen termos, det där var en enorm 5-liters ”plåtflaska” liknande en gasoltub som man har till husvagnar! Hur han ens kunde komma på tanken att kalla det termos övergår min förmåga att förstå... Hur som helst, den hade alltså tippat omkull där bak i det lilla utrymmet som ändå finns och rullade mellan bilväggarna i plåt. Inte undra på att det small och inte undra på att jag var panikslagen!

Nåväl, några tusenlappar kostade det tack och lov inte och veckan efter - i torsdags närmare bestämt - körde jag med denna ”termos” ned till AGA-gas och försökte se ut som om jag handlade mat på Ica. ”Jag ska be att få köpa 3 liter flytande kväve!” Jag tror jag lyckades lura killen som sålde den, jag tror inte att han märkte hur malplacerad jag kände mig. Eller också förstod han precis! Det rök som den värsta skräckscen när han pumpade den -70° kalla vätskan över i min termos/tub/flaska. Hann med att ”bränna” mig på locket som inte är helt tätt när jag skulle binda fast den bak i bilen. Makens ord från morgonen ringde i öronen; ”OM termosen tippar måste du ut ur bilen, annars kvävs du...” Helt fel sak att säga till mig som redan är rädd för saker jag inte behärskar. Killen på AGA-gas säger precis innan jag kör iväg; ”Ha fläkten på så du får in ny luft i kupén!”

Språkmänniska må jag vara men 1+1 kan jag räkna ut och i detta läge blir det minst 3! Jag körde fläkten på 4:an, jag hade rutan öppen och hade i stort sett huvudet utanför medan jag körde den kilometer som skiljer AGA-gas från min skola. Trots det kvävdes jag nästan. Jo, det är säkert! Kvävdes av mina egna hjärnspöken. Stålbandet som snörde åt runt lungorna kände jag precis igen från när mitt hjärta sade upp sig och jag höll på att kvävas av vätska i lungor och hjärtsäck för snart 6 år sedan. Jag om nån vet väl hur det känns att kvävas! Som tur var träffade jag på en av mina kära kollegor när jag kom tillbaka till skolan och han lyssnade tålmodigt på min historia. Innan jag var klar skrattade vi så tårarna rann båda två. Vad galet hysterisk jag kan bli när rädslan griper tag i mig... Den här termosen/tuben/flaskan har bara varit skräck från början till slut för mig!

Nåväl, jag kom hem utan att kvävas, tro det eller ej. Veterinären kom och maken skötte alltsamman ute med honom. Nu är björnungen triangelmärkt och alla papper är inskickade till försäkringsbolaget. Tusenlappar borde komma flygande till oss om några dagar istället för från oss, som jag trodde för drygt en vecka sedan... Men det viktigaste är att björnungen ser glad ut, han leker och springer - stelt och stöppligt men han springer - tillsamman med de andra i hagen.

Och termosen - den är tillbakalämnad till veterinären! Slutet gott, allting gott!