En önskan har gått i uppfyllelse

Före sportlovet önskade jag mig att vintern skulle hålla i sig så vi kunde ägna sportlovet åt det som det är ämnat till - vintersport. Vi har åkt längdåkningsskidor, vi har åkt slalom, skridskor och pulka. Jag kan inte annat än vara nöjd! Här har snöat nästan varje dag, rejält dessutom, och de flesta runt omkring börjar låta lite konstigt... det suckas och stönas och små önskningar om våren hör man också däremellan. Jag längtar också efter våren, det ska jag inte sticka under stol med, men jag har bestämt mig för att njuta av vintern medan den är här. Jag är ju norrlänning av födsel och med stolthet (nej, inte norrlänning, jag är född medelpading och uppvuxen ångermanlänning - lite mer exakt geografi än Norrland, tack!) så att längta efter våren före april känns oförskämt. Det är ju ljust och när solen visar sig känner man att strålarna värmer, än så länge räcker det som vårgaranti för mig. Men, nu är alltså sportlovet över och vintern kan känna sig nöjd och dra sig tillbaka närhelst den önskar...

Just idag önskar den inte, det visar den med all önskvärd tydlighet. Här är vit vägg utanför huset! Det har snöat i en massa dagar, jag har tappat räkningen. Grannen som sköter snöröjningen efter vår lilla grusväg har plogat och plogat. Tror inte vägförvaltningens pengar kommer att räcka till i vinter... Det blir första gången sedan vi flyttade hit för snart 10 år sedan som vi i så fall måste betala lite själva också. Något jag i och för sig gärna gör, grannen sköter vår väg med den äran! På tre dagar har det åtminstone kommit lika många decimeter, då överdriver jag inte. Detta i mars, den första vårmånaden enligt någon meteorolog jag såg på TV häromdagen. Inte undra på att mina svealändska grannar börjar tröttna. Och detta samtidigt som jag är så där äckligt positiv. Det stör säkert många!

Men jag ska rätta in mig i ledet, jag ska också börja önska mig vår nu. Min första önskan från veckan före sportlovet har gått i uppfyllelse. Den andra önskningen var att våren gärna fick komma instövlande med stora steg direkt efteråt. Vi får se om även den går mig till mötes!

Jag låter bli att titta ut på den vita väggen, jag sätter mig istället och smakar på dessa ord en stund:


TAKDROPP

SNÖDROPPE

TUSSILAGO

VITSIPPA

NÄSSELFJÄRIL

(...att jag samtidigt hör grannen komma på snöröjningstur nr 5 på två dagar, tja - det är smällar man får ta...)