Terminen började lugnt. Nej. Lugnare. De flesta elever fungerar. Det gäller att se dem. Dem som fungerar. Men idag brakade det igen. En elev som mår så dåligt. H*n är farlig för sig själv. H*n är farlig för andra. Något hade triggat. H*n muckade med allt och alla. Sabbade saker på slöjden. Hotade en klasskamrat till tårar. Hotade annan elev med farligt verktyg. Hur vet vi att spärren sitter där? Att h*n nöjer sig med att hota? Vi vet inte det. Eleven vet inte det.
Går hand i hand med debatten om betyg i ordning och uppförande. Den här eleven skulle såklart få dåligt betyg där. Hjälper det? Skulle h*n uppföra sig bättre? Knappast. Frågan är ju varför h*n gör så här. Vi vet. Vi vuxna som är nära vet. Blir ändå arga ibland. När stressen och frustrationen pockar på. Jag är pedagog. Inte psykolog. Inte kurator. Elevens klasskamratar har ingen aning. De kan inte bemöta. Det är inte rättvist. Inte mot eleven själv. Inte mot klasskamraterna. Åter till betyget. Skulle det bli bättre?
Lätt svar: NEJ! Bestraffa ett barn som mår dåligt. Vem blir vinnare där? Vem...?
"Alla vet att Jeppe super men ingen frågar varför Jeppe super..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker precis som du och jag blir rädd när jag hör de som försöker hitta det positiva i betyg i ordning och uppförande. Oftast är det inte lärare och andra pedagoger som är positiva till det!
Vem har rätt att bedöma och stämpla en annan människa på det viset? Till vilken nytta?
Skicka en kommentar