En fet julgris

Jag ringde förstås och sjukanmälde mig igår kväll. Det har satsats på detta i kommunen så det räcker inte att ringa jobbet och meddela läget. Nej, man ska ringa nån sjuksköterska med go´ boden/lule´dialekt som ställer diagnos. Ibland tycker jag att det är löjligt, men ok - kan man få ner sjukskrivningstalen den här vägen så ska väl inte jag vara den som sätter mig på tvären. Hur som helst, hon frågade hur det var med mig och jag förklarade. "Feber, otroligt ont i halsen, kan knappt svälja..." Vad ska hon säga? Förkylning, men så sa hon: "Håll utkik efter vita pricka i halsen för då kan det vara halsfluss!" Jag har aldrig haft halsfluss. Jag har knappt haft ont i halsen om jag ska vara ärlig.

Imorse stod jag och gjorde grimaser i spegeln för att se. Det är ju jättesvårt att med tungans egen kraft hålla den nere! När jag tog i allt vad jag kunde svällde den ju ut i hela munnen... Ungefär samma som att försöka röra på lilltån; ju mer man tar i desto dödare beter den sig. Nåväl, tillslut fick jag till det så jag fick fri sikt ända in till svalget.

Hujedamig!

Där mötte mig en fet liten julgris! Det är sant! Jag kan inte beskriva den högra halsmandeln på annat sätt. Julgrisen är dessutom beströdd med pärlsocker -vita prickar med andra ord!- men i ärlighetens namn smakar det allt annat än just socker i munnen. Dottern bättrade på det när vi morgonmyste i sängen en stund senare: "Mamma, du luktar jätteilla ur munnen!" Tack för den, liksom... Under dagen kom jag mig äntligen för att ringa vårdcentralen och imorgon ska jag dit för att petas i halsen. Om det nu ska vara halsfluss så hoppas jag på bakterier! I så fall biter ju penicillin på julgrisen. Den har ju liksom passerat "bäst-föredatum" för länge sen, den lille fet-röde rackaren...