Äntligen, äntligen!

Det kan inte handla om något annat än snö efter ett dygn som detta. Igårkväll började det snöa. Jag och en av våra helg-gäster gick en promenad i svarta mörkret, i snålblåst och drivsnö, och jag stormtrivdes. Imorse vaknade vi till ett fantastiskt vackert landskap. Tänk att man kan bli så glad av snö!! Det är nästan - nästan - så det har varit värt väntan, för nu är man desto lyckligare!!

Jag är glad själv, för ljuset, för de vita trädgrenarna, för det speciella landskapet som träder fram, inbäddat i vitt ludd. Men jag är ännu lyckligare av att se dotterns glädje. Att vara 6 år och hittills inte haft många dagars snö denna vinter, det har inte varit särskilt kul. Hon har strålat idag när vi varit ute! Och många barn med henne hoppas jag!

Tog lite bilder. Skulle ta fina familjebilder med oss tre och så hunden. Hon är 1,5 år och väger 40 kg. Skiter högaktningsfullt i "fint". Meningen med livet idag stavades "lek" och när hela hennes "flock" helt plötsligt befann sig på samma höjd som hon - ja, det fanns ju såklart ingen annan förklaring till det än att vi befann oss där för att leka... Och 40 kg hund som leker låter sig inte övertalas så lätt. Bilden är retucherad men bara i människorvarelsernas ansikten. Hunden, hon såg sån ut alldeles av sig själv; spretande ben åt alla håll med stora snöiga tassar och så ett virrvarr av huvud, kropp och svans där nånstans också.

En vecka eller två, törs man önska så många dagars riktig vinter? Jag hoppas det!