2007-08-30

Egen smärta eller sympati?

Jag är dyngförkyld för att tala klarspråk. Näsan rinner, halsen värker, feberhänget i ögonen sitter där... Jag har dessutom rejält ont bak i ryggen, njurarna trodde jag men fick höra av en kollega att det var för högt upp för det. "Det där är ju lungorna..." sa hon utan att ha en aning om att det ordet - lungorna - är minerad mark.

Istället för att bli orolig, för jag inser ju att det inte är speciellt allvarligt - jag har inte hög feber och har inte varit sjuk så länge, det blev faktiskt ingen rejäl förkylning förrän igårkväll - så kom jag på att jag har sympatisymptom med pappa. Han åker igen de dryga 20 milen till sjukhuset imorgonbitti för att, igen, få en slang ner i halsen till lungorna. Tredje gången gillt om man räknar på mitt sätt. Så NU får vi svar. Nu får vi BRA svar!

Haha!
*biter på naglarna*

5 kommentarer:

Anonym sa...

Uscha! Förkylning är inget kul. Jag bara väntar på att det ska slå till här också för vi har ju alltid oturen att åka på allt.
Hoppas du kryar på dig snart och att din pappa får bra besked!
Kramar

gumsan70 sa...

Hoppas att det har gått bra för din pappa idag!

Håller tummarna!

kram :)

Ina sa...

Tack för er omtanke. Pappas undersökning är överstökad. Nu är det "bara" att vänta på besked... Ju fler tummar desto bättre!!
Kramar

Anonym sa...

Du kan få så många tummar du vill av mig (mina, makens, Viktors, Sallys tassar osv osv) för din fars provresultat. Skönt att det är överstökat so far...
Hoppas förkylningen ger med sig för din del också! Här har jag gått från värsta maginfluensan rakt in i förkylningsdimman... *blärk*
Ta hand om dig! Och du..! Rooooligt att se dig ju! Blev bara så paff! :-D
KRAM

Anonym sa...

Usch då, du/ni får krya på er.

Jag utmanar dig så du får nått att tänka på när du orkar sitta framför datorn.