Lämnade dottern kl 9 imorse, i spöregn. Älskar att se hur hon studsar in, förväntansfull och mycket tillfreds med sig själv. Vi har fått en fantastisk start på nya fritidset och efter ont-i-magen-dottern i våras är jag mycket tacksam och mycket glad att det är min gamla, vanliga sociala tjej som hoppat fram igen! Lika intensivt som jag hoppas min pappa får ett lugnande besked efter den undersökning han ska göra på torsdag, lika intensivt hoppas jag att ont-i-magen-dottern är ett minne blott! Båda "oroarna" är lika nedbrytande...
Nåväl, jag lämnade henne och väl hemma igen ringde det i telefonen. En av mina viktkämpande vänner som ville att vi skulle ut och gå en runda, då hon var hemma med sjuk dotter. Dottern behövde sova, och vagnen var väl ett så gott ställe som något att göra det. Så vi fick oss en rejäl runda på 8-9 km, dottern sov mest hela vägen och vi kunde tjattra på om vikt, vikt, vikt, flubbiga magar och häng-över-linningar hur mycket vi ville under tiden.
Hemma igen åt jag lunch och sedan lade jag mig i badkaret. Helt ensam hemma mitt på dagen. Det är nästan syndigt - det kändes så i alla fall. Jag tog inte med mig nån telefon, jag låste ytterdörren och bara "var". Gnuggade solbrännan av benen, tyvärr, men det är inte så snyggt när den håller på att självlossna... Schamponerade, satte i inpackning. Ja, jag bara njöt!
Efter detta lilla hemspa var det dags att hämta dottern, som sken minst lika mycket som imorse. Sida vid sida satt hon med en nyfunnen vän. "Mamma, hon ska vara här till halvfem imorgon, får jag också det??!" Jag kunde lugna henne att hon skulle få vara till fyra i alla fall och att det är nästan lika länge. För sedan ska hon på ridskola och det blir förstås väldigt spännande att se vad hon tycker om det! Vad jag tycker om min nya stadstillvaro? Ett ord räcker: LYX!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar