Värsta sockerpolisen...

Dottern berättade med upprörd röst imorse att det hade serverats rosa yoghurt till mellanmål på fritids en dag förra veckan.
-Alla andra barn fick ta det men inte jag...
-Men varför fick inte du då? frågade jag förstås och hann tro att det berodde på att hon dricker havremjölk. (Yoghurt och mjölk i maten går bra, men just att dricka vanlig mjölk - då är det havremjölk som gäller.)
-Men det har ju ni sagt!!! grät hon.

Till saken hör att vi pratat om detta med "bra frukost" nu när hon började ny skola. Två dagar i veckan kommer hon att äta frukost på fritids och visst, jag har sagt att hon inte får ta sötat yoghurt då, om det finns naturell. Hon har knappt sett sådan yoghurt så det är inget hon saknar. Till mellanmål får de smörgås och mjök, har jag fått rapporterat från dottern. Men tydligen ett undantag då en dag förra veckan... Jag kan precis se henne framför mig; hur hon ser den rosa yoghurten men plikttrogen som hon är (i dylika sammanhang) ber hon om naturell istället, och känner sig förstås mycket orättvist behandlad, av de föräldrar som inte ens finns där.

Att få med sig bra matvanor från början blir viktigare och viktigare i ett samhälle där man sannerligen får gå snitslad bana runt allt socker, och då kan det bli så här tokigt ibland. Men vilken tur att hon kom på att berätta, så hon fick klartecken att ta sötad yoghurt till mellis i alla fall! Jag tycker förvisso att det är rätt onödigt då också, men inte mer sött hon äter, så kan hon absolut få äta det de gånger det bjuds!