The full monty

Allt eller inget
Det är jag det! Förutom att filmen som bär titeln är bland det roligaste jag sett är titeln min personlighet i ett litet nötskal. Inte så litet som jag skulle önska, för shit vad svårt det är att få fason på mina kilon nu under våren.

Jag kan mycket, faktiskt det mesta, om näringslära, om snabba kolhydrater, om GI-värde, om blodsocker och insulinpåslag, om hur bra jag mår när jag äter bra och hur ångestladdat det är att äta fel. Teoretisk kan jag det. Duktig flicka...

Hur är jag på att leva som jag lär? Där kommer rubriken in. Jag lever som lär, nästintill snuskigt duktigt och jag retar säkert gallfeber på andra hur duktig jag är att tacka nej och motstå när jag bestämt mig. När jag bestämt mig. Sen kommer sockermonstret eller vad det nu är och knackar på. Då finns ingeting - absolut ingenting, nada, nothing, de rien – av duktigheten kvar.

"The full monty" ~ "Allt eller inget"

Och här har jag - återigen teoretiskt - ringat in min svaghet. För visst vore det bättre att inte vara ”duktig” så det stänker om det i perioder för att däremellan totalt ohämmat tappa greppet? Att hitta någon sorts balans i vad som stoppas in i munnen? Statistiskt sett äter jag bra, om man slår ut det på kanske 6 månader. Ca 75% av tiden äter jag intill perfektion enligt hälsorekommendationernas alla regler. Resten av tiden äter jag som den missbrukare jag anser mig vara.

Balans. Balans?

För att komma ifrån stressen runt mat- och sötsakssituationerna måste - MÅSTE - jag hitta balans. Men hur...? Hur? Finns den månne att köpa?