2006-04-11

Mera skola och stora fåglar

Dag två som skolmamma. Jag är aningen lugnare idag, även om jag för tillfället sitter som på nålar här hemma medan dottern prövar sina vingar på egen hand. Hon var tveksam till det först, inte för att hon behöver mig där utan för att hon tycker att det är kul att ha mig med. Jag tar åt mig och skänker en tanke till mina elevers föräldrar, som inte får sätta så mycket som sin fot i skolan; ”över tonåringens döda kropp!” Jag njuter av att vara centrum och drottning i dotterns liv men undrar nyfiket när man blir pinsam. På högstadiet är man det - inget snack om saken. Ett tydligt tecken på att barnens liv i mångt och mycket är svart eller vitt, de har inte hunnit lära sig att ge uttryck för färgspektrat där emellan ännu. God eller ond, rolig eller tråkig, idol eller pinsam...


När jag kom hem från skolan runt lunch möttes jag av detta. Kanske lite svårt att se på bilden, jag har tyvärr ingen zoom på min kamera, men det är fullt med tranor, svanar och andra sjöfåglar på gärdet. Jag brukar jubla över att ha dem så nära (utanför huset, jag har fotat från altanen), och jag försöker verkligen det i år också. Men mitt färgspektra som brukar dansa i färger av syner som dessa, fladdrar lite skamset i svart-vitt bara... Dumma, dumma fågelinfluensa som skrämmer så mycket och snälla, goda godheten - låt dessa vackra fåglar vara friska!

2 kommentarer:

Lallamen sa...

Min bästa kompis och jag led i högstadiet. Våra mammor envisades att komma på åhörardag och vara med klassen en hel dag i både 7:an och 8:an. Sista året var vi sp förtvivlade så de lät bli, barmhärtigt nog.
Fast värst var det nog för den klasskompis vars mor följde med på skolresa till en ö mott i Hjälmaren och satt och hångla med vår klassföreståndare halva natten.., Där kan man prata om pinsamt *s*
Håller tummarna att dina fåglar är friska

Ina sa...

Jag brukar berätta för mina elever att de inte har något att skämmas över överhuvudtaget, i jämförelse med hur jag hade det... Min pappa stod på taket på högstadieskolan och utförde något plåtarbete tillsammans med min morbror. Båda satte sina tok-fula mössor på sniskan, vinkade yvigt och ropade; "IIIIIIIIiiiiiinaaaaaa!! HEJ HEJ PAPPAS FLICKA!" när jag gick över skolgården tillsammans med några kompisar. Jag trodde jag skulle ramla ihop och dö på fläcken, nej - jag önskade att jag skulle göra det...

Tror jag förstår känslan din klasskompis hade, fast det var nästan ÄNNU värre. Det pappa gjorde var ju gjort med humor, även om det krävdes 10 år till av erfarenhet för att jag skulle se det... :)