Bloggpaus pga magsjuk dotter

I magsjukans spår föds inga nya bloggar... Dottern har varit sjuk sedan natten mot torsdag. En kräkning här, illamående där, mycket sömn, en kräkning till några timmar senare. Pigg i lördags, då var vi till och med ute en timme och hon fick följa med till Ica och handla. Söndagen kom och hon var dålig igen. Försökte övertyga henne att hon behövde äta, att för att få tillbaka sin ork så måste hon stoppa i sig lite. Hon försökte men kväljde, försökte igen och kväljde. Jag gav mig. Hon vilade en stund på soffan och kräktes sedan upp det lilla hon fått i sig. Så det blev en dag till hemma idag, måndag. Hon har varit piggare idag, ätit mer, ätit bra till och med och varit glad igen. Rastlös också - bra tecken på att det är dags att återgå till dagis.

Jag har hunnit vara på informationsmöte på blivande skolan också. Sju (7) små 6-åringar bildar 6-årsgrupp till hösten. Åtta platser till finns men den maximala gränsen går vid 15. Oavsett vilken klass du går i så går gränsen vid 15 - fatta, 15! Jag arbetar ju med år 7-9 och våra ”små” klasser på 24 elever (som vi gjort reklam för tidigare) har nu ökat till 26 stycken. Samtidigt finns en skola 45 minuter från mitt hem* med maximalt femton elever i sina år 7-9:or...
-Hur kan det gå ihop? frågar mina kollegor. Jag skickade vidare frågan till rektor, valde att ”glömma” min roll som mamma ett tag och frågade henne som lärare istället. Svaret lät:
-En friskola får in lite mindre pengar per elev än vad den kommunala får, men min skola betalar tillbaka mer per elev än den kommunala. Det beror på att omkostnaderna/kringkostnaderna är så slimmade det bara går. Det är jag och en till.

(*) Skolan rektorn startade från början ligger alltså 45 minuter från oss. Där är det årskurserna F-9. I höstas öppnade skolan där dottern ska gå i samma ”regi”, med samma namn och med samma rektor och där kommer det att finnas årskurs F-6. Rektorn driver alltså dessa två och ytterligare två skolor nu. Fler intresserade har kontaktat henne, goda saker sprider sig!)

Jag är ingen ekonom. Jag har svårt för ekvationer. Men den här ekonomiska ekvationen förstår till och med jag. Och när det nu finns enbart två organisatoriska personer som tar ut lön, är jag förstås extra glad att den ena är just hon (den andra har jag inte mött ännu). Vilken chef, vilken rektor och vilken eldsjäl! Hon vet precis vad hon vill med sin skola och hon driver den därefter. Arbetar du där tror du på hennes modell och det gör ju att barnen möter trygghet och en gemensam grund.

Grunden utgörs av respekt. Respekt för sig själv, respekt för kompisar, respekt för vuxna och inte minst viktigt - vuxnas respekt för barn. Många regler vid första anblicken; man får inte springa inomhus, man får inte svära, man får inte slåss, man får inte pierca sig, man får inte sparka i luften, man får inte... Men så många saker man får! Man får tid, man får bli sedd, man får lära utifrån sin egen förmåga, man får massor av utetid, man får mycket rörelseglädje, man får ett par lektioner i veckan i yasuragi som betyder ”inre harmoni, man får verktyg att handskas med konflikter och ilska, man får diskutera ”får inte” för att förstå varför. Man får så oerhört mycket mer än man inte får. Det känns fantastiskt att känna långt in i mage och benmärg att det här är den allra bästa skola jag både sett och hört talas om. Där ska min dotter gå! Tack kära goda godheten för det!!

Kära goda godheten kan dessvärre inte hjälpa till med den kommande fågelinfluensan... I skrivande stund utför min make mord. Inte med stolthet, inte med glädje. Med stor sorg och frustration skickas just nu några av våra kära hönor till hönshimlen. De övriga kommer att följa under veckan. Vi har lusläst jordbruksverkets hemsida och den här sidan och den här har gjort beslutet något lättare att fatta. Vi kan inte ha dem kvar. Vi kan inte klara de krav som ställs. Kraven ställs av en anledning, det är inga tomma hot. Vi kan inte ta risken. Med mängden fågel som flyger in över oss nu (bara idag har jag sett både tranor och de första gässen) är det inte en fråga om om influensan kommer, det är en fråga om när. När den kommer finns inte våra hönor kvar. Sorgligt men nödvändigt känner vi. Svårt men nödvändigt...